ACATIIMI 9/15 tulosta | sulje ikkuna

Öppet brev till ministern

Hej Sanni!

Det är ju trevligt att du tar brevskrivandets konst till heders. Ett öppet brev är bra för då ser alla vad som är på gång, och du har ju redan fått många svar. Det jag gärna skulle vilja veta är varifrån dessa idéer om att vara världsklass om tio år och strukturförändringar kommer. Hittar du på allt själv eller kan du avslöja dina källor?

Vi blir inte världsklass bara för att du säger att vi ska bli det. Vi (= hela universitetssamfundet) kan säkert bli mycket bättre, om besluten som fattas går i rätt riktning. Däremot blir vi det inte bara för någon politiker vill det. Det är som tro på julgubben – finns han om vi tror på honom? Dessutom ska politiker inte allt för mycket styra forskningsagendan. Om politiker hade gjort det för ca 100 år sedan hade vi haft mycket mera specialisering på rasbiologi, vilket med dagens mått mätt hade varit totalt fel.

Du kanske läste HBL den 29 oktober 2015, sid 10, dagen efter ditt öppna brev? Liknande saker stod säkert även i många andra tidningar runt om i landet. Vi är redan världsklass. Kolla till exempel lite närmare på undersökningen Universitas 21 från 2012. Finland rankas som 5:e bäst i världen om man tar resurser och output m.m. i betraktande. Varför då vänta i 10 år?

Själv jobbar jag på en handelshögskola och inte vilken som helst. Det finns 15 000 handelshögskolor i världen. Två av dem finns med på Financial Times rankningslista, d.v.s. Aalto och Hanken. Denna rankningslista rankar de 80 bästa magisterutbildningarna i världen. Resultatet matchar kända universitet som Harvard, Stanford eller Oxford, trots att de tilldelade resurserna inte gör det.

På tal om resurser: Visste du att University of Minnesota har en budget på 3,2 miljarder dollar. Det är ungefär lika mycket som ALLA universitet i Finland får dela på. De har 50 000 studerande, i Finland har vi ca 167 000 personer. Helsingfors universitet och Minnesota ligger ungefär lika bra till i rankningarna. (se HBL, 29.10.2015: 10)

Du får ursäkta, men jag måste spinna lite vidare på temat resurser. Det är inte så att du som politiker är utanför systemet och shoppar kvalitet i universitetsutbildningen, utan du är en DEL av systemet, d.v.s. den politiska dimensionen av kvalitet i universitetsutbildningen (se Finne, 2014). Du får alltså det du betalar för – och om du inte betalar, får du inget. Detta är fakta, inte arrogant snack.

Jag måste fråga dig en sak. Varifrån kommer denna starka, men dessvärre felaktiga, tro på att felen finns i strukturerna och att lösningen är större enheter, där allt flera klassas som lärare i stället för stödpersonal? Skulle Harvard, MIT eller Stanford bli bättre om vi slog ihop eller tog bort all stödpersonal, stängde biblioteken och avskedade laboranterna? Dessutom behöver avancerad teknik både teknisk personal och laboranter. Den medicinska forskningen vid de stora universiteten behöver nog mera än opererande kirurger. Dessa toppkirurger är dessutom dyrare än den tekniska personalen runt dem, d.v.s. den du nu vill ha bort. Varifrån kommer de här idéerna?

Summa summarum. Jag hoppas du förstår vad jag menar. För att citera en tidigare president: ”Tosiasioiden tunnustaminen on viisauden alku” (President Paasikivi, Samlingspartiet). Fundera litet på det en stund. Tråkigt att du inte frågade hur vi mår, utan bara berättade hur du vill ha det. Vi mår faktiskt ganska dåligt på grund av alla svikna indexlöften.

Finne, Å (2014): Vad är egentligen kvalitet i universitetsutbildningen? Yliopistopedagogiikka (Journal of University Pedagogy), Vol 21, Nr 1, pp 63-65

www.universitas21.com/

Åke Finne
agronom, ekonomie doktor och lektor i marknadsföring vid Hanken

  • Painetussa lehdessä sivu 18

ACATIIMI 9/15 tulosta | sulje ikkuna