Öppet brev
till ministern
Hej Sanni!
Det är ju
trevligt att du
tar brevskrivandets
konst
till heders. Ett
öppet brev är bra för då ser alla
vad som är på gång, och du har
ju redan fått många svar. Det jag
gärna skulle vilja veta är varifrån
dessa idéer om att vara världsklass
om tio år och strukturförändringar
kommer. Hittar du på
allt själv eller kan du avslöja dina
källor?
Vi blir inte världsklass bara
för att du säger att vi ska bli det.
Vi (= hela universitetssamfundet)
kan säkert bli mycket bättre, om
besluten som fattas går i rätt riktning.
Däremot blir vi det inte bara
för någon politiker vill det. Det är som tro på julgubben – finns han
om vi tror på honom? Dessutom
ska politiker inte allt för mycket
styra forskningsagendan. Om politiker
hade gjort det för ca 100 år
sedan hade vi haft mycket mera
specialisering på rasbiologi, vilket
med dagens mått mätt hade varit
totalt fel.
Du kanske läste HBL den 29 oktober
2015, sid 10, dagen efter ditt
öppna brev? Liknande saker stod
säkert även i många andra tidningar
runt om i landet. Vi är redan
världsklass. Kolla till exempel lite
närmare på undersökningen Universitas
21 från 2012. Finland rankas
som 5:e bäst i världen om man
tar resurser och output m.m. i betraktande.
Varför då vänta i 10 år?
Själv jobbar jag på en handelshögskola
och inte vilken
som helst. Det finns 15 000 handelshögskolor
i världen. Två av
dem finns med på Financial Times
rankningslista, d.v.s. Aalto och
Hanken. Denna rankningslista
rankar de 80 bästa magisterutbildningarna
i världen. Resultatet
matchar kända universitet som Harvard, Stanford eller Oxford,
trots att de tilldelade resurserna
inte gör det.
På tal om resurser: Visste du
att University of Minnesota har
en budget på 3,2 miljarder dollar.
Det är ungefär lika mycket
som ALLA universitet i Finland
får dela på. De har 50 000 studerande,
i Finland har vi ca 167 000
personer. Helsingfors universitet
och Minnesota ligger ungefär lika bra till i rankningarna. (se HBL,
29.10.2015: 10)
Du får ursäkta, men jag måste
spinna lite vidare på temat resurser.
Det är inte så att du som
politiker är utanför systemet och
shoppar kvalitet i universitetsutbildningen,
utan du är en DEL
av systemet, d.v.s. den politiska
dimensionen av kvalitet i universitetsutbildningen
(se Finne,
2014). Du får alltså det du betalar
för – och om du inte betalar, får du
inget. Detta är fakta, inte arrogant
snack.
Jag måste fråga dig en sak.
Varifrån kommer denna starka,
men dessvärre felaktiga, tro på att
felen finns i strukturerna och att
lösningen är större enheter, där
allt flera klassas som lärare i stället
för stödpersonal? Skulle Harvard,
MIT eller Stanford bli bättre om vi
slog ihop eller tog bort all stödpersonal,
stängde biblioteken och
avskedade laboranterna? Dessutom
behöver avancerad teknik
både teknisk personal och laboranter. Den medicinska forskningen
vid de stora universiteten
behöver nog mera än opererande
kirurger. Dessa toppkirurger är
dessutom dyrare än den tekniska
personalen runt dem, d.v.s. den
du nu vill ha bort. Varifrån kommer
de här idéerna?
Summa summarum. Jag hoppas du
förstår vad jag menar. För att citera
en tidigare president: ”Tosiasioiden
tunnustaminen on viisauden
alku” (President Paasikivi, Samlingspartiet).
Fundera litet på det
en stund. Tråkigt att du inte frågade
hur vi mår, utan bara berättade
hur du vill ha det. Vi mår faktiskt
ganska dåligt på grund av alla
svikna indexlöften.
Finne, Å (2014): Vad är egentligen
kvalitet i universitetsutbildningen?
Yliopistopedagogiikka (Journal
of University Pedagogy),
Vol 21, Nr 1, pp 63-65
www.universitas21.com/
Åke Finne
agronom, ekonomie doktor
och lektor i marknadsföring
vid Hanken
- Painetussa lehdessä sivu 18
|