Lektor Jan Dlask ger tjeckerna nycklarna till finsk litteratur
En klassresa till Vasa 1990 väckte
Jan Dlasks intresse för Finland och
finländsk kultur.Idag undervisar han
i finsk litteratur vid Karlsuniversitetet
i Prag och jobbar på en bok om
finlandssvensk litteratur.
Försommarsolen värmer den tjeckiska
huvudstaden och på centrala Václavplatsen
är det fullt av folk.
Jan Dlask, 40, har kommit med
morgontåget från hemstaden Pardubice
i östra Böhmen, en resa på ungefär en timme.
— Jag ska i eftermiddag föreläsa för en grupp
tredjeårsstudenter, berättar han på en imponerande
svenska.
Men det var alltså finska språket som först
väckte hans fascination. En grupp gymnasister
från Pardubice besökte vänskolan Kirkkopuistikon
lukio i Vasa.
— Vi flög via Ryssland, för det var billigast. Jag
minns att jag så gott som genast blev intresserad av
finska språket, som var så annorlunda.
Många skyltar var tvåspråkiga så jag kom
också i kontakt med finlandssvenskheten.
Tillbaka i vad som då ännu var Tjeckoslovakien
(1 januari 1993 bröt sig Slovakien ut) började den
unge Jan Dlask leta efter en lärobok i finska.
— Men det enda jag hittade var en ordbok samt
ett lexikon med fraser som "Saisinko tulta", berättar
han och skrattar.
Direkt efter studentexamen i Pardubice, 1991,
sökte han in till Prags berömda Karlsuniversitet för
att studera finska.
— Men jag blev inte antagen. Den finska lektorn
rekommenderade då att jag skulle läsa svenska
och på den utbildningen fick jag plats 1992.
Fil mag
Två år senare kom han in även på finskan. Och
år 2000 blev han fil mag med högsta betyg i våra
"bägge inhemska".
Då hade jag också hunnit läsa en termin vid
Helsingfors universitet och bland annat samlat
material för min pro gradu om den finlandssvenske
författaren Christer Kihlman.
— Bägge språken läste jag i fem år. På den tiden
fanns inte kortare utbildningar. Men numera har vi
på tjeckiska universitet även treåriga kandidatprogram.
Efter examen försörjde sig Jan Dlask först som
tolk och översättare.
— Ĺr 2001 fick jag jobb som timlärare i finska
och svenska vid Pardubices universitet och året
därpå blev jag antagen som doktorand vid Karlsuniversitetets
institution för lingvistik och fennougristik.
Doktorander i Tjeckien har det inte fett. Jan
Dlask berättar att han under en treårsperiod började
med ett bidrag på 4 500 tjeckiska kronor (176 euro)
i månaden och slutade på 9 000 tjeckiska kronor
(352 euro).
— Turligt nog erbjöds jag nästan omgående
jobb som forskarstudent vid institutionen och
kunde genom att undervisa i finsk litteratur dryga
ut mina inkomster.
— Men doktorander i Tjeckien har det verkligen
tufft. Alla institutioner kan inte erbjuda jobb
och när man fyllt 26 upphör staten att stå för den
obligatoriska hälsovårdsförsäkringen.
Ĺr 2010 doktorerade så Jan Dlask på avhandlingen
"Debatten Tikkanen-Kihlman".
— Då hade jag redan ett par år tidigare fått fast
jobb här som assistent. Efter disputationen blev jag
lektor och det är den titel jag har än idag.
Hur viktigt är det i den tjeckiska akademin att
vara disputerad?
— Det är en inträdesbiljett till den akademiska
världen. Visst finns det lärare som undervisat i decennier
utan doktorsgrad, men de är få.
"Finska studier"
Jan Dlasks institution heter "Institutionen för allmän
lingvistik" ("Ústav obecné lingvistiky"). Den
är i sin del tudelad och en av avdelningarna är "Avdelningen
för finska studier" ("Oddelení finských
studií").
— Vi är tre på avdelningen. Själv undervisar jag
alltså i finsk litteratur, lektor Lenka Farová undervisar
i finska och så undervisar här också utsände lektorn i
finska Timo Laine.
Varje år söker runt 100 personer in till ämnet "Finska
studier".
— Bara 15 antas så vi får de mest motiverade eleverna,
förklarar Jan Dlask belåtet.
Det tjeckiska universitetsläsåret inleds första oktober
och första terminen sträcker sig till mitten av januari.
Nästa termin börjar i slutet av februari och pågår
fram till slutet av maj.
— Vi lektorer har en undervisningsskyldighet om
tio timmar per vecka, berättar Jan Dlask och fortsätter:
— Jag undervisar på alla stadier. Hittills har vi bara
haft kandidater men från och med nästa år får vi även
en magisternivå i finska.
Universitetslärarna har omkring två månaders semester
och i tjänsten ingår att de ska forska.
Låg skatt
Humaniora betalas överlag lågt inom det tjeckiska
högskoleväsendet. På Acatiimis fråga, berättar Jan Dlask
att han tjänar 31 000 tjeckiska kronor (ung 1 220 euro) i
månaden. Då är ungefär en fjärdedel ett externt forskningsanslag,
något som långt ifrån alla har.
De flesta tjecker betalar bara 15 procent i platt skatt
på sina inkomster.
— Jag är ganska nöjd med min lön. Skulle jag ha haft
barn, en mammaledig hustru och kanske bostadslån
vore mycket annorlunda!
— Samtidigt vet jag, att om jag som akademiker
hade valt att jobba på ett försäkringsbolag eller en bank
skulle jag kunna tjäna det dubbla.
Precis som sina kollegor i Finland, tycker han att
administration tar alldeles för mycket av arbetstiden.
—Alla dessa papper som ska fyllas i...det är nog ett
arv från den österrikisk-ungerska tiden och från kommunismen...
Någon fackförening tillhör han inte.
— Jag har faktiskt aldrig blivit officiellt inbjuden.
Men vi tjecker i gemen är skeptiska till organisationer,
alltfrån kyrkor till fackföreningar och politiska partier.
Hur stort är intresset för att utbilda sig till universitetslärare
i Tjeckien?
— Kanske inte så stort som det borde vara. Men
med anledning av den ekonomiska krisen har intresset
ökat.
— Även om lönen inte är så hög anses en anställning
inom universitetsvärlden som trygg.
Jan Dlask är ännu en ung man, men utifrån vad som
idag gäller kommer han att gå i pension vid 66 års ålder
(tidigare var det 60).
Närmast väntar, förutom undervisningen, tre års
arbete med ett projekt om finlandssvensk litteratur
sedd ur en sociologisk synvinkel.
— Det är det jag fått forskningspengar för. Den
kommer att bli på runt 250 sidor.
Och upplagan?
— Ungefär 400 exemplar. Det är ganska normalt för
en tjeckisk akademisk publikation.
Få fackmedlemmar
Endast drygt tio procent av de universitetsanställda i
Tjeckien är fackligt organiserade.
- Vi är för närvarande 4 300 medlemmar och organiserar
alla kategorier inom högskolan, alltså även
icke-akademiker, berättar fackförbundet VOS ordförande
František Barták.
Tjeckien har endast en centralorganisation, den tjeckisk-
mähriska konfederationen av fackförbund CMKOS, och
VOS är ett av dess medlemsförbund.
Efter kommunismens fall 1989 har det vuxit fram ett
stort antal privata högskolor i Tjeckien.
— Inom privatsektorn har vi dock ännu inte någon
verksamhet, berättar František Barták.
VOS verkar alltså inom offentliga högskolor där man är
kollektivavtalsslutande part. Som grund för lönesättningen
finns lagstiftning vilken anger minitariffer.
— Dessa är dock betydligt lägre än de verkliga lönerna.
Den lokala fackliga organisationen förhandlar med rektor
och kollektivavtalet gäller sedan alla anställda, oavsett om
de är med i facket eller inte, förklarar František Barták.
Lönenivåerna varierar mellan högskolorna. Enligt
statistik från undervisningsministeriet år 2012 fick en
professor 64 572 tjeckiska kronor (2 532 euro), en universitetslektor
32 887 tjeckiska kronor (1 289 euro) och en
universitetsassistent 25 304 tjeckiska kronor (992 euro) i
månaden.
Medelinkomsten i Tjeckien var i förfjol 25 112 tjeckiska
kronor (985 euro). Tilläggas bör, att kostnadsnivån är lägre
i Tjeckien än i Finland.
text och foto Sören Viktorsson
- Painetussa lehdessä sivu 36
|