Mera kvalitet — gärna fort!

Vi måste bli bättre — hela tiden. Vad innebär då att bli bättre? För mig betyder det bättre kvalitet. Kvantitet däremot är egentligen ointressant, kanske med undantag av en del siffernissar på finansministeriet. Det är via kvalitet som innovationerna kommer, det är via kvaliet som individer når höjder som andra drömmer om. Eftersom de ekonomiska utsikterna antingen har varit eller kommer att bli sämre skulle det inte vara helt fel att bli bättre på just kvalitet. Alltså måste vi bli bättre kvalitetsmässigt sett.

Var ska vi då hitta nyckeln till framgång? Jag börjar med att ta fram ministeriets finansieringsnyckel för att få ett bättre grepp om frågan. Pengar är ju avgörande för vad vi gör på universiteten. Ett centralt kriterium i ministeriets nyckel är kvalitet. De facto täcks mer än 90 % av fördelningen av kvalitet, låt vara att en del av kriterierna är delade även med andra kriterier i modellen. Alltså är kvalitet viktigt ekonomiskt sett.

I den senaste justeringen av finansieringsnyckeln har både studentfeedback och 55 sp fått större tyngd. Det är många miljoner som fördelas via dessa två kriterier. Vill vi fort ta hem poäng med hjälp av 55 sp kan vi sänka kraven eller göra det möjligt för studenter att studera deltid på distans. Så här får naturligtvis ingen seriös utbildare säga, men så är nyckeln konstruerad. Vill vi säkra poängen för studentfeedback kan man göra som vi gjorde på Hanken: ringa runt till alla och säga att de måste svara. Touchdown!

Det är inte bara på studentfeedback som vi är bra på Hanken. Överlag klarar vi oss bra på de olika kriterierna på Hanken. Då blir det intressant att se på sitt eget universitet för att komma underfund med vad god kvalitet kan vara. De som ringde runt för att få in studentfeedback kanske kan bidra? Problemet är bara det att ingen var intresserad av själva feedbacken — åtminstone finasieringesnyckeln beaktade bara svarsprocenten, inte innehållet.

Men varför ge upp? Det här med kvalitet är viktigt! Jag fortsätter studera mitt eget universitet. Vi auditerades nämligen nyligen för just kvalitet. Även här kom det fram att vi leverarar toppundervisning och -forskning. Likande feedback får vi även från våra studenter — i synnerhet då de återvänder från den obligtoriska utlandvistelsen och fått litet internationellt perspektiv. Problemet är bara det att vi fick back på auditeringen. Inte på grund av dålig kvalitet, för det levererar vi, utan för brister i processerna. Våra processer leder visserligen till toppresultat, men de är inte tillfredsställande byråkratiskt sett. Ouch!

Man kallar nyss nämda processer kvalitetssäkring. Låter fint. Men byråkratiskt. Vi är Finlands minsta universitet, den enda självständiga handelshögskolan som finns kvar. Eftersom vi levererar, trodde vi att vi hade stenkoll. Det trodde inte auditerarna. Lösningen på det här problemet är visserligen enkelt. Vi kan sparka en toppforskare eller fantastisk lärare och i stället anställa en byråkrat. Denna byråkrats första uppgift blir att ta fram en kvalitetshandbok. Heureka!

Jag är inte riktigt säker på hur till exempel en kvalitetshandbok kommer att påverka min undervisning, men så har jag inte heller kommit särdeles mycket närmare svaret på vad kvalitet kan tänkas vara och vad man egentligen borde göra. Dystert alltså! Ännu dystrare blir jag då jag kommer underfund med att även om jag och alla mina kolleger på Hanken kan öka på kvaliteten, leder det ingen vart i ministeriets finansieringsnyckel, ifall alla andra gör det samtidigt. Ekorrhjulet är uppfunnet. Äntligen!

Åke Finne
skribenten är agronom, ekonomie doktor och lektor i marknadsföring vid hanken.

• Painetussa lehdessä sivu 18