4/12

  • pääsivu
  • sisällys
  •  

    Rikssvenska professor emerita Bodil Jönsson:

    Vår profession är till för de långa tankarna!

    Hennes "Tio tankar om tid" blev en kultbok, som bland annat översatts till finska. Nu drar professor emerita Bodil Jönsson, 69, en lans för de äldres kompetens.

    — Många har under ett långt yrkesliv samlat på sig fantastiskt mycket kunskaper och erfarenheter, som skulle kunna komma fler till nytta.

    Bodil Jönsson är en av Sveriges allra mest kända professorer. Även här i Finland har hon en trogen publik.

    När Acatiimi träffar henne på Institutionen för Designvetenskaper vid Lunds Tekniska Högskola, har hon satt av hela två timmar för intervjun.

    Här hade jag min arbetsplats fram till september 2009. När jag pensionerades var jag noga med att inte ha kvar något här, förklarar hon.

    På reallinjens matematiska gren i Halmstad gick knappt en handfull flickor i Bodils klass. Och inte blev könsfördelningen bättre efter den filosofiska ämbetsexamen i fysik och matematik vid Lunds universitet, 1963, och påföljande forskarutbildning.

    — Ju längre jag fortsatt inom fysiken, desto ensammare har jag blivit. Jag minns att jag vid några fysikkonferenser i Sverige stod på deltagarlistan som "Bertil"...

    — Men eftersom jag redan från början var så udda, gjorde det inget om jag blev än mer udda. En man med samma ambitioner och intressen hade haft mycket svårare att få göra det jag gjort.

    När Lunds Tekniska Högskola startades, 1963, fick Bodil Jönsson fick sin första anställning, som övningsassistent. Åren 1968-69 gick hon Lärarhögskolan i Malmö.

    Mer än enbart fysiker

    Efter disputationen, 1972, stannade hon kvar på fysik- institutionen, först som universitetsadjunkt och därpå universitetslektor. Men, nu fanns också en allt hetare önskan efter något mer än det rent naturvetenskapliga och teknologiska.

    — År 1989 blev jag tjänstledig och satt ett och ett halvt år som huvudsekreterare i en statlig offentlig miljöutredning. Då insåg jag att jag hade tömt ut den sidan av mig som var enbart fysiker.

    Arbetsgivaren flyttade så över hennes tjänst till Certec, som hon själv varit med om att starta 1987.

    Syftet med centret sammanfattas på hemsidan:

    "Att människor med funktionsnedsättningar ska få bättre förutsättningar genom en mer användvärd teknik, nya designkoncept och individnära former för lärande och sökande".

    — Före Certecs tillkomst var den teknikanvändande människan knappast närvarande på teknisk fakultet i Lund. Så det oerhörda 1987 var inte att komma dragandes med människor med funktionshinder, utan att komma dragandes med människor överhuvudtaget...

    År 1999 blev Bodil Jönsson professor i rehabiliteringsteknik och 2009 gick hon så i pension.

    Stora förändringar

    Hur har då den svenska universitetsvärlden förändrats, under Bodil Jönsson 46 år där?

    — Det finns idag ingen universitetsanställd som får lov att fullt ut ägna sig åt det som är våra tjänsteuppgifter, nämligen att utveckla ny kunskap, för världen och för oss själva, tillsammans med våra doktorander och studenter.

    — Vi finns inuti system, som likt alla andra arbetsplatser, tvingas hålla på med väldigt mycket annat.

    — Hela vår profession är ju egentligen till för de långa tankarna. Man ska få lov att tänka färdigt, att vara koncentrerad och inte splittra sig.

    I boken Vi lär som vi lever (2008) skriver Jönsson:

    "Lärandet får inte längre ta tid genom att tankeled får följa på tankeled och väva en stabil och rikt förgrenat kunskapsväv. Istället vill man ha kunskaper genast vilket får styra både val av kunskap och metoder att lära".

    — Det pågår ju en infantilisering av oss alla, vi är barn mycket längre och det är så väldigt mycket som ska vara så förutsägbart och oproblematiskt.

    — En doktorand förväntas idag ha en väldigt strukturerad handledning, som ska föra till målet på snabbast möjliga sätt. Men det egna ansvaret och brottningskampen med kunskaper är ju inte utvecklade.

    Bodil Jönssons bestseller Tio tankar om tid kom 1999 och har på finska titeln 10 ajatusta ajasta.

    Vad många främst tog till sig var begreppet "ställtid" - den tid vi behöver före och efter en viktig uppgift, för att undvika onödig stress.

    I boken När horisonten flyttar sig (2011) skriver Bodil Jönsson om äldre-frågor.

    — Ögonoperationer, bättre hörapparater, ledbyten och effektivare piller är fyra faktorer som gjort att en 75-åring i min generation medicinskt är likvärdig en 65-åring i min mammas.

    Lära av varandra

    Precis som i "Tio tankar om tid" utforskar Bodil Jönsson ånyo vad Paulo Freire myntade som "Tystnadens kultur” i Pedagogik för förtryckta (1972).

    — Vi håller på att lära varandra att bli gamla på ett nytt sätt – och för det behöver vi nya tankesätt och ett delvis annat språk än våra föräldrars. Till våra förutsättningar hör att vi gjort något liknande en gång tidigare: min generation var den första som tilläts vara tonåringar, och det gick som bekant utmärkt fast vi inte hade några tidigare förebilder.

    Bodil Jönsson påpekar att vetenskapsmän som Kopernikus, Gallilei och Newton var relativt gamla när de presenterade sina genomtänkta tankegenombrott.

    — Man ju bara undra, hur långt de skulle ha kommit om de blivit gamla i vår bemärkelse...

    Seniordoktorander

    Hon har lagt fram och delvis redan förankrat en idé om ”seniordoktorander” bl a på Göteborgs, Lunds och Umeå universitet.

    — Många har inom olika verksamhetsområden haft ett fantastiskt yrkesliv och ser med sorg, att det de har i huvudet finns det ingen som kan ta över.

    — Min idé är att man som pensionär ägnar fyra, fem år åt att vara seniordoktorand, dock utan anställning. Man får bryta sina erfarenheter mot den akademiska, strukturerade kunskapen, vara med i alla seminarier etcetera.

    — I lyckosammaste fallet disputerar man, inte för att själv därefter vara yrkesverksam men för att bidra till kulturen. Till det fantastiska i kunskapens immateriella natur hör att den skall kunna bära över tid och rum och oberoende av person – precis det som en äldre människa vill när hon försöker undvika att hennes livserfarenhet och –upptäckter bara försvinner.

    Professorn som skrivit så mycket om tid tycks själv trivas bäst i nuet.

    — Jag har bättre möjligheter än någonsin att tänka, läsa, skriva, föreläsa. Och det är också det jag gör!

    text Sören Viktorsson

    Bodil Jönsson

    • Född år 1942 på Helsingborgs BB, familjen bodde i Nissadalen i Halland. 3 barn, 5 barnbarn.
    • Fil mag, Lund, 1963. Fil doktor i fysik, Lund, 1972
    • Olika anställningar vid fysikinstitutionen, Lunds universitet, 1963—93, Universitetslektor på CERTEC, Lunds universitet, 1993—97, Biträdande professor vid CERTEC, Lunds universitet, 1997—99, Professor i rehabiliteringsteknik vid Lunds universitet 1999—2009
    • KTHs stora pris 1999, Hedersdoktor i utbildningsvetenskap vid Göteborgs Universitet 2002 och Årets folkbildare 1991 samt 2001
    • Hobbies: Naturupplevelser
    • Artikkeli löytyy painetun lehden sivulta 36