Tre terminer vid
Åbo Akademi
Styrelsen för Åbo Akademi har beslutat vid sitt möte
den 5 oktober 2000 att införa ett system med tre terminer
från och med ingången av läsåret 2001 -
2002. Läsåret inleds med en studierorienteringsvecka
för första årets studerande 27. - 31.8.2001. Den
första terminen inbe-griper veckorna 36 - 47, den andra veckorna
48 - halva 51 samt halva 1 - 9 med en två veckors julpaus
och den tredje veckorna 10 - 21. Sista veckan i maj 2002 är
reserverad för urvalsprov och omtentamina. Varje termin är
således tolv veckor lång.
Den främsta motiveringen för införandet av modellen
med tre terminer är att använd- ningen av läsåret
skall effektiveras. Alltför många studerande sägs
studera endast 5 - 6 månader: på höstterminen
från slutet av september till slutet av november och på
vårterminen under februari - april. Nu vill man fördela
kurserna jämnare över hela läsåret. Styrelsen
anser, att detta skulle leda till kortare studietider och färre
avbrott i studierna. Moroten för personalen vid universitetet
skulle vara, att varje lärare skulle på detta sätt
kunna reservera en termin enbart för forskning utan någon
undervisning. Varken den totala arbetstiden på 1600 timmar
eller undervisningsbördan skulle öka.
Från matematisk-naturvetenskapliga fakultetens synvinkel
är fördelarna av systemet med tre terminer inte uppenbara.
En genomgång av kursutbudet under innevarande läsår
visar, att studierna börjar för fullt andra veckan i
september och fortsätter ända till vecka 49 med en del
kurser, som pågår ännu vecka 50. Kurserna är
i full gång igen vecka 2 och fortsätter till slutet
av april. Veckorna före julen och hela majmånaden är
intensiva tentperioder. I maj ordnas också olika sorters
fältkurser i många ämnen, bl.a. geologi, biologi
och ekologi. De finns inte upptagna i undervisningsprogrammet
även om de är en obligatorisk del av studierna och då
syns de inte heller i den nämnda undersökningen. Således
används hela läsåret mycket effektivt redan i
det nuvarande systemet vid matematisk-naturvetenskapliga fakulteten.
Det finns inget mervärde att hämta från modellen
med tre terminer.
Situationen är säkerligen liknande även vid den
kemisk-tekniska fakulteten.
Resurser och kursutbudet?
Studerande arbetar mycket effektivt i dagens läge. Kemin
är ett typiskt exempel på laborativa ämnen där
studietiden är längre än i många andra ämnen
på grund av de arbetsdryga övningsarbeten. Trots detta
är medelstudietiden i kemin vid Åbo Akademi bara 5,5
år. De utdimmitterade kemisterna har fått en gedigen
utbildning och är mycket eftertraktade på arbetsmarknaden.
Anställningsprocenten av de år 1998 från Åbo
Akademi utexaminerade naturvetarna är hela 96,3. Skall studietiden
ytterligare förkortas så måste utbudet av studieveckor
per läsår ökas. Detta är omöjligt med
de nuvarande finansiella och personresurserna om man inte ökar
antalet läskurser och i synnerhet minskar antalet laboratorieövningar.
Då betalar studerandena notan för reformen i form av
mindre konkurrenskraftig utbildning.
Åbo Akademi har tätt samarbete och utbyte av kurser
med de övriga universiteten i landet och även utomlands.
Om terminssystemet vid Akademin är annorlunda än vid
de övriga högskolorna försvåras detta utbyte,
som är mycket fruktbart för våra studerande.
Risken för tomgång i maj
Det största problemet i effektiva utnyttjandet av terminen
synes vara risken för tomgång i maj. Förutom deltagande
i fältkurser av olika slag måste många studerande
i de tekniska och naturvetenskapliga ämnena inleda sin nödvändiga,
i vissa ämnen obligatoriska, sommarpraktik i maj. Ifall man
inte blir skolad till-räckligt grundligt kan man inte köra
de industriella processerna självständigt under industrins
semesterperiod. Så länge semestermånaden i Finland
är juli behövs maj och juni för skolning av praktikanterna.
Den undervisningsfria terminen, som erbjuds för lärarna
som en del av reformen, är ren teori. Med de kraftigt minskade
personresurserna arbetar alla lärare vid Akademin på
bristgränsen. Hela tjugo lärartjänster är
infrusna vid Akademin på grund av budgetnedskärningar.
Hälften av dessa inbesparingar drabbar den matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten. Detta har lett till att undervisningens kvalitet har
försämrats genom att den absolut viktigaste delen av
undervisningen, övningarna och demonstrationerna, har redan
nu bantats ner för att assistenterna överhuvudtaget
skulle klara arbetsbördan. Det kan inte vara tal om någon
undervisningsfri termin utan betydande ökningar i personresurserna.
För matematisk-naturvetenskapliga och kemisk-teknisk fakultetens
del är systemet med tre terminer ren kosmetik. Vill man inte
försämra undervisningens kvalitet måste kurserna
bibehållas i den nuvarande formen och omfattningen. Hela
läsåret är i effektiv användning redan nu.
Undervisningsfria terminer är endast möjliga, om fakulteternas
resurser ökas kraftigt.
Matti Hotakka
professor
| 
