Det nya universitetets första år: Facket är viktigare än någonsin

Många är de problem som har försvårat det nya universitetsväsendets början och hela reformens chanser att lyckas. Då universiteten förvandlades från statliga räkenskapsverk till antingen offentligrättsliga institutioner eller privata stiftelseuniversitet, fick de trots löftena ingen fullständig kompensation för alla nya förpliktelser. Den direkta statliga finansieringen har fördelats ojämnt mellan universiteten, vilket redan har lett till samarbetsförhandlingar och den vägen till personalminskningar vid några av dessa. Mera finns sannolikt att vänta.

Det blev en obehaglig överraskning i slutet av förra året då de överblivna brukspengarna överfördes till universitetens balansräkning, varför många enheter inte längre hade förutsättningar att sköta samtliga uppgifter de hade förbundit sig till. Trots alla löften om att dylika åtgärder inte ska få en fortsättning har man på olika håll i Finland börjat misstänka att detta kan bli möjligt vid vilket universitet som helst.

Även räkningarna för avskrivna apparater försvårar institutionernas verksamhet. I det gamla systemet med sina räkenskapsverk hade institutionerna redan betalat sina apparater en gång, och nu måste dessa betalas en gång till i form av avskrivningar. Fastän det på universitetsnivå bara är fråga om en bokföringsåtgärd gäller det reda pengar för institutionerna.

För att spara pengar har universiteten försökt effektivisera sin verksamhet i och med att de har grundat servicecentra och interna serviceenheter som nu bär ansvaret för enstaka enheters ekonomi samt personal- och studieärenden. Detta har bl.a. lett till ett flertal nya uppgifter för undervisnings- och forskningspersonalen vilka egentligen inte hör till dem men som äter upp arbetstid från den verkliga kärnverksamheten. Också de nya, allt annat än användarvänliga datorprogrammen inom ekonomiförvaltningen tvingar forskarna och lärarna att slösa tid på onödiga rutiner.

Hela den omvälvande universitetsreformen har lett till många förändringar, varför Professorsförbundets och de övriga fackförbundens arbete för att trygga löneutvecklingen och arbetsförhållandena är viktigare än någonsin. I våras gav facket ett historiskt strejkvarsel som undertecknats av samtliga huvudavtalsorganisationer. Självfallet är arbetsgivar- och arbetstagarparten oeniga om varslet var nödvändigt eller ej, men snart efter att det tillkännagivits kunde parterna underteckna ett nytt kollektivavtal med vilket man lyckats torpedera en del tydliga försämringar i anställningsvillkoren. Låt vara att de förvärvade förmånerna tillfaller såväl medlemmar som icke fackligt anslutna, men ju större andel av yrkeskåren som är ansluten till facket, desto bättre kan förbunden göra sin röst hörd. Likaså är det egna förbundets pondus helt beroende av medlemsantalet när det gäller att påverka målsättningarna inom Akava. Den bästa möjliga löneutvecklingen och optimala arbetsförhållanden torde vara den allra viktigaste medlemsförmånen.

Från första början kritiserade personalorganisationerna det faktum att de lämnades utanför det egentliga reformarbetet och att de således kunde delta i förberedandet bara genom kommentarer, meddelanden, kommunikéer eller utlåtanden. Förbunden höll dock aktivt kontakt med intressentgrupperna och statsmakten, vilket ledde till vissa förbättringar i universitetslagen, låt vara att vi inte fick alla för oss viktiga punkter inskrivna i den. Förhoppningsvis besannas våra misstankar mot universitetslagen eller dess uppenbara fallgropar inte i framtiden. Snarare hoppas vi att lagen verkligen kommer att skapa förutsättningar för ett allt bättre universitetsväsende där vetenskap, grundforskning, kultur och samhällelig diskussion utgör grunden för hållbar utveckling av välfärden i Finland.

Universitetsreformen råkade bli genomförd under min tid som ordförande vid Professorsförbundet. För mig personligen har detta varit en givande och lärorik tid. När min period nu går ut vill jag tacka alla olika instanser och personer för samarbete och intressanta erfarenheter.

Risto Laitinen
ordförande, Professorsförbundet