Lussekatten smakar bäst med inbakat socker
Nyligen sände undervisningsministeriet ut på remissrunda
en skiss för högskoleväsendets internationaliseringsstrategi.
Den baserar sig på det nuvarande
regeringsprogrammet och innehåller ett
grundligt resonemang kring det aktuella läget för
den internationella verksamheten och möjligheterna
att utveckla denna under de närmaste åren.
Som mål har man uttryckligen ställt dels ett internationellt
högskoleväsen och en ökning av det
finländska universitetets dragningskraft, dels
marknadsföring och export av vårt kunnande
samt stödande av ett mångkulturellt samhälle
som tar globalt ansvar.
Det internationella samarbetet mellan universitet
och forskningsanstalter är livsviktigt för ett
litet land som Finland och har redan i flera årtionden
utgjort en naturlig del av forskarnas vardag.
Undervisningsministeriets strategiskiss beskriver
på rätt sätt Finlands behov av internationellt
samarbete inom vetenskapen. Skissen uppfattar
dock begreppet internationalisering rätt
snävt som rörlighet för forskare, lärare och studerande,
och den präglas av en starkt administrativ
synvinkel. Dessutom har man inte fäst tillräcklig
uppmärksamhet vid att åtgärderna förutsätter resurser.
Självklart bör forskarna kunna träffa utländska
representanter av sin egen disciplin. I denna verksamhet
står kort- och långvariga vistelser samt internationella
konferenser i en nyckelposition.
Forskarbesöken inbegriper ofta gästföreläsningar.
Vanligen är dessa presentationer av den egna
forskningen i samband med något seminarium,
men det kan också vara fråga om ett studieavsnitt
som består av flera föreläsningar.
Brister eller oklarheter i finansieringen och socialskyddet
försvårar de finländska forskarnas
möjlighet att söka sig till utländska universitet
och forskningsanstalter. Lättast hittar man finansiering
för sådana studier utomlands som kan inlemmas
i en påbyggnadsexamen. Svårare är det
för doktorerade forskare och lärare att finansiera
sina vistelser. Också intjänandet av pensionen
utanför Finland kan markant avvika från vårt system
och då ofta i negativ riktning. Det här påverkar naturligtvis viljan att skaffa ett långvarigt arbetsförhållande
utomlands. Rörligheten bromsas
också av osäkerheten om läget när man en dag
återvänder till Finland. Långt ifrån alla har från
förut en stadigvarande tjänst eller arbetsplats som
de kan återvända till.
Till Finland lockar man utländska toppforskare
bl.a. med hjälp av programmet FiDiPo, som ska
utvidgas i framtiden. Programmet har många positiva
effekter, men vi ska komma ihåg att många
vetenskapsgrenar vid olika universitet här i Finland
har forskargrupper som representerar den
internationella spetsen i sin disciplin. De måste
kunna erbjudas lika lukrativa arbetsförhållanden
som de utlänningar som inbjuds till Finland får. I
detta nu får de forskare som skapat sin karriär
utomlands bättre lön än deras finländska kolleger
som varit lika framgångsrika i motsvarande uppgifter
här.
Ett framgångsrikt och produktivt internationellt
samarbete kan inte vara synonymt endast
med rörlighet. Merparten av det internationella
arbetet görs vid det egna skrivbordet och med tillhjälp
av t.ex. elektronisk kommunikation. Som
bäst baserar sig den internationella verksamheten
på personliga kontakter samt ett långvarigt och
välfungerande samarbete mellan forskningsgrupperna
och utgör på så sätt en del av gruppernas
kärnverksamhet. Om verksamheten baserar sig
endast på administrativa utbytesprogram mellan
universiteten kan den vara frikopplad från forskningen
och undervisningen i enheterna och således
även störa deras verksamhet. En välfungerande
internationalisering är som en välbakad lussekatt
där sockret har tillsatts som ingrediens redan
i bakningsskedet. Resultatet blir inte lika gott om
sockret strös på bullen först efteråt just innan
man ska äta upp den.
År 02 fnu (före det nya universitetet) närmar
sig sitt slut. Jag vill tillönska er alla en riktigt God
Jul och ett Gott Nytt År.
Risto Laitinen
ordförande,
Professorsförbundet
|