Kvalitet, kvalitet, kvalitet

Alla talar om kvalitet och detta vill ha. Universiteten är inget undantag. Man lägger ett hårt tryck på universiteten då man förväntar sig att de ständigt skall kunna producera alltmer högklassig forskning och undervisning. Men vad är kvalitet, vem definierar den och hur bör den mätas? Begreppet kvalitet är svårdefinierbart, enligt vissa rentav omöjligt. Det går lätt att definiera vad man väntar sig av ett par kvalitetsskor eller en kvalitetsväska men hur definiera och mäta högklassig skolning, forskning och undervisning? Men trots att det är komplicerat att definiera begreppet kvalitet är det svårt att acceptera en förenklad tankegång som går ut på att kvalitet utgör just det som för stunden mäts.

Vi lever i en värld där universitetspersonalens arbetsinsats, forskning och undervisning ständigt mäts och evalueras. Det är på få arbetsplatser där personalen utsetts för lika regelbunden utvärdering och hård konkurrens som på universiteten. Därför riktas det kritik såväl mot själva evalueringarna som mot de kvantitativa indikatorerna. Man vill ha de kvalitativa indikatorerna med i spelet. Men hur lätt går det?

Sverige kan statuera exempel på detta. Man skall ta i bruk “Kvalitetsbaserad resurstilldelning” vars underlag utgörs av studenternas självständiga arbete, lärosätets självvärdering och platsbesök samt enkät till studerande och alumner. Som indikatorer har man kunskap och förståelse inom området för utbildning, förmåga till kritiskt tänkande, förmåga till problemlösning, förmåga att göra bedömningar med hänsyn till samhälleliga och etiska aspekter, förmåga att förmedla och diskutera sin kunskap samt beredskap att möta arbetslivets krav och förändringar. Denna resurstilldelning som är fast anknuten till kvalitet har debatterats hela det gångna året i Sverige. Fackföreningarna och universitetens personal den högsta ledningen inkluderad är förbannade över denna utveckling. Den centrala orsaken till detta är naturligtvis att man ej kommit överens om en gemensam syn på begreppet kvalitet.

Man kommer att förnya innehållet i resurstilldelningen även hos oss från och med 2013 och kvalitet väntas få en större tyngd vid utdelningen av resurser. Sveriges exempel visar dock klart att det inte kommer att bli en lätt uppgift. Gamla faktorer såsom studieprocessernas kvalitet, effektivitet och inflytande samt forskningens kvalitet, tillgodogörande av kunskap och internationalisering kommer att ha en central betydelse.

Oberoende av mätformatet vet forskarna att kvaliteten på det egna arbetet inte mäts av längden på publikationsförteckningen utan av den tyngd och uppskattning som forskarsamfundet tilldelar publikationen i fråga. Även många nobelisters “track-record” avslöjar att antalet publikationer inte är den avgörande faktorn. Internationalisering innebär något annat än beräkningar om hur många forskare som trampar omkring en bestämd tidslängd i världen vid en given tidpunkt. Inflytande åter beror på samhällets förmåga att ta emot och tillgodose kunskap. Kommer årets nobelpris i ekonomi gällande arbetslöshetsteorin att lösa problemet med varför mängden arbetslös skolad arbetskraft och antalet lediga arbetsplatser inte möts. Universiteten producerar ständigt kvalitativ kunskap för beslutsfattarna. Ifall denna användes till kloka beslut skulle det tas som ett tecken på kvalitativ handlingskraft.

Universitetsreformen ställer ständigt nya krav på resurstilldelningen, vilket syns i ett växande antal mätningar och evalueringar. Universitetens personal upplever detta som tilltagande övervakning och minskat förtroende. Mätningarna och evalueringarna förbrukar en hel del resurser och det förefaller som om förhållandet mellan pris och kvalitet inte är i balans.

Europa kommissionens senaste pådrag “umap” är en uppsättning indikatorer, som siktar på att kartlägga det europeiska högskolelandskapet på ett mångdimensionellt och transparent sätt. Det finns alltså inget slut på evalueringar och ranking listor.

Då detta är min sista ledare vill jag rikta ett varmt tack till Acatiimi läsarna och önska er alla god fortsättning.

Ragna Rönnholm
ordförande, Forskarförbundet