Goda villkor trots krisen

Sparpaket och anställningsstopp tynger universiteten i krisens Italien. Men för Pekka Abrahamsson från Rovaniemi blev det ändå ett ekonomiskt lyft att flytta söderut och börja arbeta som professor vid ett universitet i Bolzano.

Piazza Università sjuder av liv mitt i centrala Bolzano i norra Italien. Här möts studenter från hela Europa, men också forskare och lärare. Pekka Abrahamsson fick chansen att arbeta utomlands och lämnade sin tjänst som professor i datavetenskap vid Helsingfors universitet. Sedan ett drygt år tillbaka är han professor inom samma område vid Free University of Bozen-Bolzano.

— Jag rekryterades via ett program för utländska professorer. Det här är ett av få universitet i Italien som själva kan bjuda in professorer från utlandet, säger han.

Under förre premiärministern Berlusconis styre började en tung tid för den högre utbildningen i Italien. Mindre pengar från staten, urholkade löner och förbud mot att återbesätta tjänster när anställda går i pension pressar både universitetsledningar och personal.

Free University of Bozen-Bolzano har hittills klarat sig ganska väl genom den ekonomiska krisen, bland annat då man inte har staten utan den jämförelsevis välbärgade provinsen Sydtyrolen som huvudfinansiär. Men krisen tränger sig ändå på, konstaterar Pekka Abrahamsson.

— Universitetet ser över sina kostnader och det kan bli mer allvar i höst, säger han.

Pekka har funnit sig väl tillrätta i provinsens huvudstad som bär spår av både Italien och Tyskland

– Sydtyrolen var fram till Italiens enande efter första världskriget en del av den gamla stormakten Österike- Ungern. Trots det tyska inflytandet är stämningen på arbetsplatsen övervägande sydeuropeisk, inte minst märks det på möteskulturen som är långt från den nordiska traditionen av konsensus.

— Det kan vara väldigt dramatiska sammanträden. För att klara dig måste du vänja dig vid att bli kritiserad inför andra, men efter mötet är man vänner.

Arbetsspråket är engelska, men Pekka Abrahamsson försöker även lära sig italienska för att smälta in bättre i miljön.

Lönelyft men långa dagar

På Free University of Bozen-Bolzano är årslönen för en nyanställd professor 98000 euros. Därutöver finns det en hel del möjligheter att höja lönen. Goda akademiska insatser kan ge ett tillskott på upp till 18000 euro om året. Eftersom universitet är trespråkigt (italienska, tyska och engelska) belönas även språkkunskaper — med ett tillägg på 2 000-4 000 euro per språk för den som klarar språktestet.

Dessutom går det att tjäna upp till 16 000 euro mer per år genom att ta på sig administrativa uppgifter som dekan, det vill säga administrativ chef för en fakultet.

— Jag är vice dekan. Men än så länge har jag inte klarat språktestet i italienska, säger Pekka Abrahamsson.

Varje nytillträdd professor är garanterad en startbudget på 70000 euro för att kunna börja bygga upp en forskningsmiljö.

— Det innebär verkligen att man får en bra start i jobbet. För mig betydde det bland annat att jag kunde anställa tre post doc forskare.

Lönenivån vid Free University of Bozen-Bolzano ligger lite högre än i andra italienska universitet, främst på grund av att det är knutet till provinsen.

Italien har också en särskild lag för att locka utländska forskare att slå sig ner i Italien. Lagen ger en kraftig skattereduktion under de första tre åren. Skattenivån på bara tio procent gäller inte bara professorer utan även postdocs.

— Som professor i Helsingfors tjänade jag 85000 euro om året. Det är en bra lön, men att komma hit var naturligtvis ett ekonomiskt lyft.

Studentgrupper är mindre än i Finland

Pekka Abrahamssons arbetstid är uppdelad i tre ungefär lika stora delar: en tredjedel administration, en tredjedel undervisning och en tredjedel forskning. Han skulle gärna slippa en del av administrationen, men trivs med de 120 timmarna undervisning per läsår.

— Lite mer än jag hade i Finland, men det är bra, jag gillar lärardelen.

När Pekka Abrahamsson visar runt i lokalerna märks det att han är en uppskattad lärare. Flera studenter ropar ”Hi Pekka!” när de passerar och en av dem stannar till för att fråga några saker om de senaste inlämningsuppgifterna.

Studentgrupperna är mycket mindre än i Finland. Som mest har Pekka Abrahamsson 25 studenter, men normalt är det endast 10-12 i varje grupp.

— Det skapar en bra stämning och fin kontakt mellan lärare och studenter. Jag får goda möjligheter att arbeta nära varje student och bidra till deras kunskapsutveckling på ett helt annat sätt än om grupperna var större.

Han konstaterar att arbetsdagarna ofta är längre vid italienska universitet än i Finland. Det är inte ovanligt att ha möten vid klockan sex eller till och med sju på kvällen.

— Man förväntar sig att en professor alltid är tillgänglig, även när arbetsdagen är slut.

augusti finns ändå inga sådana krav – då stänger både Bolzano och resten av Italien för semester. Pekka och hans fru satte sig i bilen och körde hem till Finland. Under läsåret i Italien har han haft en hel del jobbärenden till Helsingfors, men under sommarsemestern är det Rovaniemi som gäller.

— Där har jag min sommarstuga och dit upp vill jag alltid återvända, säger Pekka Abrahamsson.

text Torbjörn Tenfält
foto Magnus Hartman

• Artikkeli löytyy painetun lehden sivulta 36