 
|
|||||||||||||
|
Undervisningen ut på nätet?Öppna nätkurser med ett stort antal studerande (massive open online courses, MOOCS) har fått starkt fotfäste även i Europa. Bakom många av de ca 500 kurser som de största amerikanska aktörerna Coursera och edX arrangerar står ett flertal europeiska universitet i Tyskland, England, Schweiz, Nederländerna, Belgien, Danmark och Sverige. Många universitet ordnar öppna nätkurser också självständigt. De öppna nätkurserna representerar den nyaste formen av distansundervisning och –inlärning. I offentligheten har man redan ställt frågan om universiteten överlag behöver kontaktundervisning. Varför skulle någon ta sig till campus om man lika väl kan införskaffa kunskap från världsberömda universitet på egen hand? Gratis och mödolöst. Utländska media har förklarat de öppna nätkurserna vara pionjärer i universitetsundervisningens demokratisering. Det finns ju inga kurs- eller terminsavgifter än så länge. MOOCS-inlärningen innebär att man följer komprimerade föreläsningar och svarar på flervalsfrågor. Allt oftare ingår även uppgifter och diskussioner. Ånnu godkänner universiteten prestationerna inte som en del av sina examina. Visserligen finns det inte heller så många som faktiskt avlägger kurserna: t.ex. av alla anmälda till Courseras kurser slutför bara 5—7% kursen i fråga. Enligt några analyser är också plagieringen ett ofta förekommande problem. Självfallet ersätter öppna nätkurser aldrig universitetsstudier med sakkunskap, yrke och examen som mål. De är snarast en god hobby. Universiteten motiverar organiserandet med öppen kunskapsspridning och bättre image samt rekrytering av nya studerande. T.ex. gymnasister som avlagt en kurs i datateknik kan mycket väl bli engagerade huvudämnesstuderande. Den finska examensundervisningen har åtminstone inte ännu konfronterats med utländska nätkurser. Dessa har dock väckt diskussion kring de finländska universitetens nätundervisning. Det är omöjligt att mäta hur effektiva olika undervisningsformer i själva verket är, men det vet vi att den traditionella kontaktundervisningen inte nödvändigtvis upplevs som effektivare eller ens mer givande än nätundervisningen. Dessutom är dagens studerande vana vid nätet i alla livsområden, och de vill utnyttja teknologin maximalt även i studierna. Den finska campusundervisningen är mångsidig. De som studerade på 60- eller 70- talet minns säkert massföreläsningarna, seminarierna och tenterna. Dagens studerande deltar i par-och grupparbeten, projekt, arbetslivsstudier och studentutbyte utomlands. De gör övnings- och analysuppgifter, bygger upp portföljer samt skriver och uppträder också på andra sätt på många arenor. Sällan är föreläsningarna numera lärarens monologer, utan studerandena bidrar med frågor och kommentarer i föreläsningssalen eller t.ex. på Twitter. Åven teknologin har sin plats i mångsidig undervisning. Inspelade långa föreläsningar är dock inte speciellt motiverande undervisningsmaterial. Om studeranden tittar på en videoinspelning av en två år gammal föreläsning kan hen känna sig som en utomstående tevetittare: föreläsningen var ursprungligen avsedd för andra, inte för mig, och det finns ingen chans till interaktion. Att skapa och hålla en nätbaserad flerformskurs uppdaterad under åtminstone några år samt att anpassa den till den övriga undervisningen tar dock tid. Det kräver förutom lärare också assisterande stödpersonal. Således kan nätundervisningen aldrig vara ett sätt att spara pengar. 18.8.2013 Maarit Valo
|
||||||||||||
