Lyss till den granens
susning...
Förbunden bakom denna tidskrift har på många
sätt kritiserat den pågående universitetsreformen.
Reformens huvudsakliga mål, en utökad
autonomi för universiteten, är i sig bra. Problemet
ligger snarare i tidtabellen samt i det sätt på
vilket reformen förs vidare. Tydligen kommer de
i all hast förberedda förändringarna att ha en
negativ inverkan på personalens ställning och
samtidigt på dess välmående.
Universiteten eftersträvar en större autonomi
i förhållande till statsmakten. Resultatet kan
dock bli ett nytt beroendeförhållande till externa
finansiärer. Det finns redan tecken på detta i
de nya systemen för allokering av arbetstid. Dessa
motiveras med krav ifrån externa instanser
såsom EU och Tekes. Det är förståeligt att finansiären
vill veta vad man gör med de beviljade
medlen. Obegripligt är däremot att också de som
inte arbetar med extern finansiering måste underkasta
sig dessa order, fastän det helt tydligt
strider mot det preciserande kollektivavtalet.
Systemet har drag som inte bådar gott för det
kommande nya universitetet: kontrollen och
övervakningen ökar utan att de motiveras på
något annat sätt än med order från finansiären.
Inte heller är förhandlingarna några riktiga förhandlingar.
När detta sedan på goda grunder
kritiseras och man ställer kritiska frågor, har arbetsgivarsidan
på ett flertal universitet sagt rätt
ut att det vore bäst att sluta gnälla. Rätten att bli
hörd har således ersatts med krav på lydnad.
Exemplet avslöjar också en allt större kontrovers
mellan ledningen och de anställda vid
några universitet. Lyckligtvis har diskussionerna
kring allokeringen av arbetstiden vid ett flertal
universitet lett till en kompromiss. De nuvarande
stadgorna och avtalen erbjuder personalen
en rimlig möjlighet till att bli hörd och att delta
i beslutsfattandet – bara arbetsgivaren är villig
att följa dem. De fackliga organisationernas centrala
mål i universitetsreformen är att bibehålla
denna möjlighet i sin nuvarande omfattning.
I samband med universitetsreformen har personalen
meddelats att deras förmåner trots
ändrat anställningsförhållande tryggas d.v.s. att alla övergår till ett arbetsavtalsförhållande med
samtliga tidigare förmåner. Nu har dock arbetsgivargruppen
kommit med sitt första förslag till
försvagade villkor i avtalet om totalarbetstid.
Bland annat har förslaget utelämnat hänvisningen
till de avtal med tillhörande maximal undervisningsskyldighet
vilka föregick avtalet om
1600 arbetstimmar. Således kunde universiteten
förorda den skyddslösa anställda till att ge ett
godtyckligt antal undervisningstimmar. Ett förslag
som detta är oacceptabelt. Det försvagar också
tilltron till andra givna löften och till hela förhandlingssystemet.
Man har dock inlett förhandlingarna
om förslaget i konstruktiv anda, och
meningen är att fortsätta redan i juni.
OAJ har låtit Arbetshälsoinstitutet göra en utredning
om undervisningspersonalens välmående
på arbetsplatsen. Utredningen gäller även lärarna
vid högskolorna. Universitetslektorernas
svar återspeglar deras motivation och brinnande
intresse för sitt arbete, men å andra sidan genomsyras
svaren av stress och utmattning samt
av det hur en del anställda inte längre ser på arbetets
framtid med tillförsikt. Lektorerna upplever
att de inte kan påverka det beslutsfattande
kring deras arbete som sker på universitetsnivå,
lika litet som att universitetet som arbetsgivare
skulle bry sig om deras hälsa eller välmående. Vad
närmaste chefen och arbetsgemenskapen beträffar
är erfarenheterna lyckligtvis mycket positivare.
Om universiteten även i fortsättningen vill att
personalen satsar på sitt arbete på samma sätt
som nu bör förhandlingarna och deltagandet
vara något annat är formellt följande av samarbetsavtalen
eller ensidiga förslag som försöker
urvattna existerande avtal. Forskningsrönen
påvisar att känslan av att behärska sitt arbete står
i direkt förhållande till de anställdas hälsa, och
en central faktor i denna känsla är möjligheten
att påverka arbetet. Om detta försvinner på
grund av kraven ifrån externa aktörer eller som
resultat av universitetsledningens målinriktade
agerande, fylls universiteten i framtiden av långt
mindre friska, motiverade och entusiastiska anställda.
Jag tackar läsarna för detta läsår. Ha en god
och uppfriskande sommar!
Tuula Hirvonen
Ordförande
Universitetslektorernas förbund
|