 
|
|||||||||||||
|
Lyss till den granens susning...Förbunden bakom denna tidskrift har på många sätt kritiserat den pågående universitetsreformen. Reformens huvudsakliga mål, en utökad autonomi för universiteten, är i sig bra. Problemet ligger snarare i tidtabellen samt i det sätt på vilket reformen förs vidare. Tydligen kommer de i all hast förberedda förändringarna att ha en negativ inverkan på personalens ställning och samtidigt på dess välmående. Universiteten eftersträvar en större autonomi i förhållande till statsmakten. Resultatet kan dock bli ett nytt beroendeförhållande till externa finansiärer. Det finns redan tecken på detta i de nya systemen för allokering av arbetstid. Dessa motiveras med krav ifrån externa instanser såsom EU och Tekes. Det är förståeligt att finansiären vill veta vad man gör med de beviljade medlen. Obegripligt är däremot att också de som inte arbetar med extern finansiering måste underkasta sig dessa order, fastän det helt tydligt strider mot det preciserande kollektivavtalet. Systemet har drag som inte bådar gott för det kommande nya universitetet: kontrollen och övervakningen ökar utan att de motiveras på något annat sätt än med order från finansiären. Inte heller är förhandlingarna några riktiga förhandlingar. När detta sedan på goda grunder kritiseras och man ställer kritiska frågor, har arbetsgivarsidan på ett flertal universitet sagt rätt ut att det vore bäst att sluta gnälla. Rätten att bli hörd har således ersatts med krav på lydnad. Exemplet avslöjar också en allt större kontrovers mellan ledningen och de anställda vid några universitet. Lyckligtvis har diskussionerna kring allokeringen av arbetstiden vid ett flertal universitet lett till en kompromiss. De nuvarande stadgorna och avtalen erbjuder personalen en rimlig möjlighet till att bli hörd och att delta i beslutsfattandet – bara arbetsgivaren är villig att följa dem. De fackliga organisationernas centrala mål i universitetsreformen är att bibehålla denna möjlighet i sin nuvarande omfattning. I samband med universitetsreformen har personalen meddelats att deras förmåner trots ändrat anställningsförhållande tryggas d.v.s. att alla övergår till ett arbetsavtalsförhållande med samtliga tidigare förmåner. Nu har dock arbetsgivargruppen kommit med sitt första förslag till försvagade villkor i avtalet om totalarbetstid. Bland annat har förslaget utelämnat hänvisningen till de avtal med tillhörande maximal undervisningsskyldighet vilka föregick avtalet om 1600 arbetstimmar. Således kunde universiteten förorda den skyddslösa anställda till att ge ett godtyckligt antal undervisningstimmar. Ett förslag som detta är oacceptabelt. Det försvagar också tilltron till andra givna löften och till hela förhandlingssystemet. Man har dock inlett förhandlingarna om förslaget i konstruktiv anda, och meningen är att fortsätta redan i juni. OAJ har låtit Arbetshälsoinstitutet göra en utredning om undervisningspersonalens välmående på arbetsplatsen. Utredningen gäller även lärarna vid högskolorna. Universitetslektorernas svar återspeglar deras motivation och brinnande intresse för sitt arbete, men å andra sidan genomsyras svaren av stress och utmattning samt av det hur en del anställda inte längre ser på arbetets framtid med tillförsikt. Lektorerna upplever att de inte kan påverka det beslutsfattande kring deras arbete som sker på universitetsnivå, lika litet som att universitetet som arbetsgivare skulle bry sig om deras hälsa eller välmående. Vad närmaste chefen och arbetsgemenskapen beträffar är erfarenheterna lyckligtvis mycket positivare. Om universiteten även i fortsättningen vill att personalen satsar på sitt arbete på samma sätt som nu bör förhandlingarna och deltagandet vara något annat är formellt följande av samarbetsavtalen eller ensidiga förslag som försöker urvattna existerande avtal. Forskningsrönen påvisar att känslan av att behärska sitt arbete står i direkt förhållande till de anställdas hälsa, och en central faktor i denna känsla är möjligheten att påverka arbetet. Om detta försvinner på grund av kraven ifrån externa aktörer eller som resultat av universitetsledningens målinriktade agerande, fylls universiteten i framtiden av långt mindre friska, motiverade och entusiastiska anställda. Jag tackar läsarna för detta läsår. Ha en god och uppfriskande sommar!
| ||||||||||||
