ACATIIMI 3/16 tulosta | sulje ikkuna

Ledare

Påverka beslutsfattarna hellre förr än senare

I Finland har man traditionellt varit engagerad i samhälleliga frågor genom de möjligheter som den representativa demokratin erbjudit. Som medborgare har vi utlokaliserat engagemanget till organisationer och föreningar. För universiteten har de mest centrala aktörerna varit arbetsmarknadsorganisationerna och studentkårerna. Den höga anslutningsgraden tyder på att merparten av oss är nöjda med arrangemanget. Vi låter valda representanter sköta kontakterna till beslutsfattare medan vi själva koncentrerar oss på den egna grunduppgiften.

Men världen förändras. Sociala media och nätverk binder människorna allt närmare samman. Varje individ har möjlighet att uttrycka sin åsikt. Jämsides med representativitet står nu det individuella engagemanget. Samtidigt förlorar en enskild yttring i kraft, och det blir allt svårare att höra just de väsentliga budskapen.

Det är svårt att mäta de resultat man når med sitt engagemang. Vi hoppas att vårt engagemang bidrar till att styra sakerna åt rätt håll. I komplicerade frågor som gäller flera olika intressen tror vi kanske inte alls på några snabba och kompletta lösningar, men ändå vill vi tro på att det går att påverka genom eget engagemang.

Är då resultatet lyckat om besluten fattas i enlighet med ens egen vilja? Eller räcker det om besluten inte helt och hållet strider mot den egna viljan? För att citera en inflytelserik person inom arbetsmarknadsfältet: fastän vi inte uppnådde det vi eftersträvade, skulle sakerna utan vårt engagemang vara ännu värre.

Det väsentliga är dock att man har åstadkommit någon positiv reaktion. Tack vare egen aktivitet går sakerna ens litet grann åt rätt håll. Det är ändå slutresultatet som avgör. Och fastän det är svårt att utvärdera resultaten lönar det sig att försöka. Med hjälp av utvärdering blir den egna verksamheten effektivare.

I skrivande stund är det mitten av mars, och det är igen högaktuellt att försöka påverka beslutsfattandet. För universiteten är det mycket smärtsamt att genomföra regeringens sparbeslut från ifjol, och stämningen är dyster. Många ger utlopp för sin besvikelse. Nu lever vi i kristider som har en långvarig inverkan på forskning, undervisning och universitetens hela verksamhet. Ändå måste vi rikta blicken mot framtiden.

Vår regering gör nya linjedragningar i rambudgetmanglingen i april, och besluten är klara när denna tidskrift kommer ut. Vi har hört oroväckande nyheter om utsikterna för Finlands ekonomi och sänkta kreditbetyg. Nu måste dock även regeringen begripa att en satsning på forskning och undervisning utgör nyckeln till framtidens välstånd.

Fjolårets händelser lyckades överraska alla, men det ska inte fattas felaktiga beslut en gång till. Vi ska påverka besluten innan de tas.

En dialog med beslutsfattarna är enda möjligheten att göra sin egen stämma hörd. Universitetsanställda måste inse detta och vara aktiva. Regeringens beslut gällande finansieringen av universitet och forskningsanstalter har inte varit speciellt förnuftiga, men kanske beslutsfattarna inte hade fått ett tillräckligt klart budskap i tid. Då Professorsförbundets engagemang utvärderades av utomstående kommenterades våra argument flera gånger med orden ”Kräver motivering!” Saker som är självklara för oss är det inte nödvändigtvis för samhällets beslutsfattare.

Vårt budskap ska vara tydligt. Det måste komma koherent från flera håll. Och framför allt – budskapet måste nå beslutsfattarna. Vi har ingen tid att förlora.

Kaarle Hämeri
ordförande,
Professorsförbundet

  • Painetussa lehdessä sivu 4

ACATIIMI 3/16 tulosta | sulje ikkuna