Ledare
Påverka beslutsfattarna
hellre förr än senare
I Finland har man traditionellt varit engagerad i samhälleliga
frågor genom de möjligheter som den representativa
demokratin erbjudit. Som medborgare har vi utlokaliserat
engagemanget till organisationer och föreningar.
För universiteten har de mest centrala aktörerna varit
arbetsmarknadsorganisationerna och studentkårerna. Den höga
anslutningsgraden tyder på att merparten av oss är nöjda med
arrangemanget. Vi låter valda representanter sköta kontakterna
till beslutsfattare medan vi själva koncentrerar oss på den egna
grunduppgiften.
Men världen förändras. Sociala media och nätverk binder människorna
allt närmare samman. Varje individ har möjlighet att uttrycka
sin åsikt. Jämsides med representativitet står nu det individuella
engagemanget. Samtidigt förlorar en enskild yttring i kraft, och
det blir allt svårare att höra just de väsentliga budskapen.
Det är svårt att mäta de resultat man når med sitt engagemang.
Vi hoppas att vårt engagemang bidrar till att styra sakerna åt rätt
håll. I komplicerade frågor som gäller flera olika intressen tror vi
kanske inte alls på några snabba och kompletta lösningar, men ändå
vill vi tro på att det går att påverka genom eget engagemang.
Är då resultatet lyckat om besluten fattas i enlighet med ens egen
vilja? Eller räcker det om besluten inte helt och hållet strider mot
den egna viljan? För att citera en inflytelserik person inom arbetsmarknadsfältet:
fastän vi inte uppnådde det vi eftersträvade, skulle
sakerna utan vårt engagemang vara ännu värre.
Det väsentliga är dock att man har åstadkommit någon positiv
reaktion. Tack vare egen aktivitet går sakerna ens litet grann åt rätt
håll. Det är ändå slutresultatet som avgör. Och fastän det är svårt att
utvärdera resultaten lönar det sig att försöka. Med hjälp av utvärdering
blir den egna verksamheten effektivare.
I skrivande stund är det mitten av mars, och det är igen högaktuellt
att försöka påverka beslutsfattandet. För universiteten är det
mycket smärtsamt att genomföra regeringens sparbeslut från ifjol,
och stämningen är dyster. Många ger utlopp för sin besvikelse. Nu
lever vi i kristider som har en långvarig inverkan på forskning, undervisning
och universitetens hela verksamhet. Ändå måste vi rikta
blicken mot framtiden.
Vår regering gör nya linjedragningar
i rambudgetmanglingen i april, och
besluten är klara när denna tidskrift
kommer ut. Vi har hört oroväckande
nyheter om utsikterna för Finlands
ekonomi och sänkta kreditbetyg. Nu
måste dock även regeringen begripa
att en satsning på forskning och undervisning
utgör nyckeln till framtidens
välstånd.
Fjolårets händelser lyckades överraska
alla, men det ska inte fattas
felaktiga beslut en gång till. Vi ska påverka
besluten innan de tas.
En dialog med beslutsfattarna är
enda möjligheten att göra sin egen
stämma hörd. Universitetsanställda
måste inse detta och vara aktiva. Regeringens
beslut gällande finansieringen
av universitet och forskningsanstalter
har inte varit speciellt förnuftiga,
men kanske beslutsfattarna inte hade
fått ett tillräckligt klart budskap i tid.
Då Professorsförbundets engagemang
utvärderades av utomstående kommenterades
våra argument flera gånger
med orden ”Kräver motivering!” Saker
som är självklara för oss är det inte
nödvändigtvis för samhällets beslutsfattare.
Vårt budskap ska vara tydligt. Det
måste komma koherent från flera håll.
Och framför allt – budskapet måste
nå beslutsfattarna. Vi har ingen tid att
förlora.
Kaarle Hämeri
ordförande, Professorsförbundet
- Painetussa lehdessä sivu 4
|