3/15

  • pääsivu
  • sisällys
  • Kaarle Hämeri
    ordförande, Professorsförbundet

     

    Ledare

    Vårens värdediskussion

    När man tar beslut är det i sista hand fråga om värden. Detta gäller också politiken. Olika grupper representerar olika värden på vilka olika beslut och val slutligen baseras, eller åtminstone försöks basera. Värdena är dock uppenbart diffusa i dagens Finland där antalet osäkra väljare ökar år efter år. Ändå är det inte väljarna som har diffusa värden utan snarare är det partiernas värden som har förändrats och blandats samtidigt som de enstaka representanternas värden blivit suddigare. Osäkra väljare vill finna en kandidat vars värden motsvarar ens egna, och det är detta som visat sig vara problematiskt.

    När jag var barn rönte utbildning stor uppskattning i Finland. Grundskolan var på väg och samhällets värde var lika med en utbildning som var gratis och öppen för alla. Föräldrarna prioriterade barnens utbildning högt. Även samhället ansåg man utvecklas genom utbildning och kunnande. Universitetsnätet utvidgade sig och samhällets värde blev lika med tillgång till högskoleutbildning och universitetsbildning för hela folket.

    När vårt utbildningssystem utvecklades var det framför allt fråga om värden. Visst var man medveten om en statistisk korrelation mellan samhällets utbildningsnivå och levnadsstandard, men aldrig kunde man svara på om utbildning och forskning leder till ett samhälle med hög levnadsstandard, eller om en hög levnadsstandard leder till en situation där samhället har råd med grundforskning och hög utbildningsnivå. I sista hand var detta oviktigt, för hög utbildning och ett samhälle som gör en ansenlig satsning på grundforskning ansågs i sig vara just värden.

    När man strävar efter bildning gäller det främst att välja bland värden. När samhället väljer bildingen väljer det också att understöda kultur, idka forskning och utbilda ungdomarna med hjälp av bästa möjliga kunnande. Ingen undersökning torde påvisa ett samband mellan förtrogenhet med Tjechovs pjäser och ekonomisk framfång. Jag tror inte heller att behärskning av kvantfysik skulle ha påvisats förbättra de ekonomiska nyckeltalen eller minska arbetslösheten. Samhället väljer att satsa på uppskattning av Tjechov eller undervisning i kvantfenomen, om de värden som understöder dessa får råda.

    Värdena uppstår dock inte i ett vakuum. De förenas med samhällets utveckling och strukturer. Ekonomisk välfärd skapar förutsättningar för bildning, men också tvärtom. Bildning ger ett perspektiv genom vilket vi kan gestalta vårt samhälle och förvalta saker som är viktiga för vår egen välfärd. Bildning medför även konkret kunnande som skapar allt nytt och högklassigt. Bildningen utgör också grundvalen för innovationer. Det finns knappast ett samhälle där nytt tänkande blomstrar men som försummar bildningen.

    Under denna vår gäller det igen att begrunda värdena. Snart väljer vi beslutsfattarna vilkas värden vi sätter vår tillit till och som vi önskar oss återspegla våra värden. Vems värden heter bildning, grundforskning och högsta undervisning? Skulle detta vara vårens viktigaste fråga?

    Vi kan lyfta forskning och utbildning till det viktigaste valtemat. Vi kan välja ett samhälle där kunnandet röner uppskattning och man investerar i utbildning. Bildning är dock mycket annat än en reaktion på hållbarhetsgapet. Våra val kan förväntas förbättra statens ekonomi, men inget garanterar att de leder i önskad riktning på lång sikt. I sista hand håller vi på att välja vad vi investerar i, var vi sparar och hur dessa åtgärder riktas på olika delar och åldersgrupper i vårt samhälle. Det handlar om värdeval.

    Kaarle Hämeri
    ordförande, Professorsförbundet

    • Painetussa lehdessä sivu 4