Bästa riksdagskandidat!

Jag sitter här och funderar på vem jag ska lägga min röst. Det finns två avgörande frågor som jag skulle vilja diskutera innan jag fattar mitt beslut. Den ena gäller universitetslagen, den andra gäller pensionsåldern.

Universitetslagen skulle vara en så stor reform — bland det största på länge. Så blev det nog inte, åtminstone för oss som ska leverera dessa storslagna resultat. Tvärtom, många av oss som jobbar där upplever att vi blivit marginaliserade, överkörda och dessutom känner vi oss otrygga. Det här har lett till att vi känner oss omotiverade. Då blir det dessvärre inga storslagna resultat, utan alla deklarationer om Den Storslagna Universitetsreformen förblir tomma politiska floskler.

Universitetens fundraising gick över förväntningarna. Men visste du, bästa riksdagskandidat, att pengarna är öronmärkta. Visserligen är öronmärkning förbjudet, men trots det har man på många håll varit mycket tydlig med att dessa pengar INTE kommer att användas ”hur som helst” (läs: där många av oss ser den största potentialen för storslagna resultat), utan till rekrytering av internationella toppforskare.

Vi väljare som satsat stenhårt doktors-, docentoch professorsbehörighet duger inte, utan nu ska vi ut och andra in. Jag är illa rädd att det här kan bli en liknande Flop som Nokias Elop¹.

Det internationella myten går snart i kras och då står vi ensamma kvar samtidigt som de internationella stjärnorna skummar grädden på annat håll. Tycker inte du kandidat att det skulle vara klokt att se till att vi själva kan bäst.

Inte nog att jag är missnöjd med universitetslagen. Allt snack om pensionsåldrar gör mig arg. Direktörer som Ollila, Taxell och Johansson går nog i pension så fort de kan, men vi ska tvingas att bli kvar — länge. De som fick så fina optioner, som skulle vara så motiverande, jobbar inte längre. Vi som känner oss allt mindre motiverade ska tvingas jobba allt längre. Visste du, bästa kandidat, att det är dyrare att låta tre personer med miljoninkomst att gå i pension än 50 vanliga universitetsknegare. Ifall personer som dessa tre tycker att styrelsearbete är ett acceptabelt alternativ till vanligt kneg, låter vi dem komma lätt undan. Jag byter gärna ut mitt jobb mot dylika uppdrag. Ifall någon läsare har något bra på lut åt mig har redaktionen mitt telefonnummer.

Får jag komma med en lagmotion, bästa riksdagskandidat. I stället för att försämra pensionsalternativen för enskilda individer (läs: väljare) borde du jobba för en lag som gör det attraktivt för arbetsgivaren att hålla oss omotiverade kvar.

Det är inte på oss du ska fokusera, utan på arbetsgivaren. Locka dem att motivera oss – på riktigt. Belöna dem som lyckas. Bestraffa dem som misslyckas med straffskatter och dyra kostnader. De här kostnaderna måste vara höga, eftersom många har problem med att orka bland annat på grund av den nya universitetslagen. Dessutom kostar dyra direktörer som går tidigt i pension mycket pengar.

Alltså, bästa riksdagskandidat, kan du fixa det här? Då kan du få min röst. Dessutom kan ditt parti få tusentals röster från universitetsfolk runt om i landet. Det skulle vara ett storslaget resultat.

Åke Finne
Skribenten är agronom, ekonomie doktor och lektor i marknadsföring vid Hanken

¹Författare är väl medveten om att flopp skrivs med två p, men då skulle poesin (Flop/Elop) lida.

• Artikkeli löytyy painetun lehden sivulta 47