3/10

  • pääsivu
  • sisällys
  • Risto Laitinen
    ordförande Professorsförbundet

     

    Antoine Laurent de Lavoisier och universitetsreformen

    A.L. Lavoisier var en av den moderna vetenskapliga kemins fäder. Han är känd som mannen bakom en del grundprinciper i kemi, och många av hans teser gör sig gällande även i dag. Han formulerade lagen om massans bevarande, vidareutvecklade den kemiska terminologin och var med om att identifiera och namnge syret. Lavoisier blev ett av offren för den franska revolutionen och avrättades år 1794. Han ansökte om uppskov för verkställighet av dödsdomen tills han skulle ha fullbordat en serie experiment, men ansökan avslogs med kommentaren “Republiken behöver inga vetenskapsmän.” Lavoisiers betydelse för naturvetenskapernas utveckling belyses bäst genom att citera matematiker J.-L. Lagrange: “Att kapa av huvudet tog dem bara ett ögonblick, men för att skapa ett likadant kan Frankrike behöva ett århundrade.”

    Den nya universitetslagen har nu trätt i kraft i sin helhet. Samtidigt har man genomfört vissa strukturella reformer (Aaltouniversitetet, Östra Finlands universitet, annektering av Åbo handelshögskola till Åbo universitet). Universiteten är fortfarande sysselsatta med strukturell utveckling, och de uppmuntras till att skapa strategier och profilera sig i och med att de ska beakta näringslivets behov och de lokala omständigheterna. I universitetens nya finansieringsmodell allokeras den största enskilda potten, ca 20 %, utgående från utbildningsområdena och den strategiska planeringen.

    Det som kan utgöra den stora stötesstenen för universitetsreformen är den knappa statliga finansieringen och dess ojämna allokering mellan universiteten. I årets budget beviljades Aaltouniversitetet 56 miljoner euro mer än i fjol. De övriga femton universiteten fick ett löfte om en tilläggsfinansiering på futtiga 17 milj EUR. Om vi från detta belopp avdrar allt det som underdimensionerats eller helt förbisetts i budgeten, d.v.s. de nedskärningar som baserar sig på produktivitetsprogrammet, arbetsgivarens arbetslöshetsförsäkringsavgift, lönepåslagen och kompenserandet av mervärdesskatten, krymper realvärdet på budgeten för nämnda femton universitet med 40 miljoner euro i förhållande till anslagen för i fjol. Inte ens Aaltouniversitetets tilläggsfinansiering tillåter några omfattande utvecklingsåtgärder. På grund av lågkonjunkturen har det också varit svårt att hitta privata finansieringskällor, och donationerna har i första hand riktats till Aaltouniversitetet.

    Vid Uleåborgs universitet är budgetunderskottet så omfattande att man har inlett samarbetsförhandlingar för att minska antalet personår med 180. Samarbetsförhandlingarna omfattar förutom stödpersonalen i universitetets samtliga enheter också hela personalen i vissa enheter. I sitt ekonomiska trångmål är Uleåborgs universitet det första som drabbats av drastiska nedskärningar sedan den nya universitetslagen trädde i kraft, men sannolikt är att det inte förblir det sista.

    Den otillräckliga statliga grundfinansieringen påverkar även universitetens profil. Om verksamheten i hög grad baserar sig på extern finansiering kan det hända att universiteten inte kan definiera sin profil självständigt. Då universiteten sedan också självmant koncentrerar sig på de vetenskapsgrenar som prioriteras enligt den externa finansieringens villkor, kommer det att vara mycket svårt att utveckla de discipliner som inte har någon direkt anknytning till finansiärernas intressen.

    Medan universitetsreformen förbereddes uttryckte man på många håll sin oro för bildningsuniversitetets framtid. Under pågående lågkonjunktur kan oron på ett fatalt sätt bli verklighet. Man kan bli tvungen att göra nedskärningar i eller helt slopa discipliner som inte hör till de prioriterade. Såsom vi kunde konstatera på 1990-talet, då man lade ner enheter i odontologi och byggteknik, kan nedläggningarna ske mycket snabbt. Nu när det finns behov att återigen utvidga dessa utbildningsområden har man märkt att en nystart ingalunda är lätt eller snabb. Lagranges kommentar om Lavoisier kan mycket väl vara aktuell inom mången för vetenskapen eller universitetens utveckling viktig disciplin.

    Risto Laitinen
    ordförande, Professorsförbundet