Fram för finska i Frankrike
Finska är knappast något stort ämne i
Frankrike. Men på tre ansedda lärosäten
i Paris kan man studera språket och
finländska lärare borgar för kvaliteten.
Rue des Bernardins, i Paris femte arrondissement,
nära floden Seine. I en
lärosal undervisar gästprofessor Harri
Veivo en stor skara, påfallande unga
fransmän och fransyskor.
— Aujourd'hui nous allons étudier
deux choses importantes (Idag ska vi lära oss två
viktiga saker), förklarar han och delar ut färggranna
stenciler till studenterna.
Det ska till en början handla om kasus adessiv, och
hur man använder detsamma i konstruktioner som
uttrycker ägande.
Veivo kom 2010 till Paris som gästprofessor vid
Université Sorbonne Nouvelle, även känt under namnet
Paris 3.
På det andra universitetet, Paris-Sorbonne, är sedan
2014 Johanna Kuningas lektor.
Och på språkinstitutet INALCO, som har högskolestatus,
undervisar universitetslektor Outi Duvallon.
Tidigt intresse
Alla tre har det gemensamt, att de tidigt i livet blev
förtjusta i det franska tungomålet.
— Jag var bara nio år gammal och bodde i Hagalund,
när en grupp föräldrar såg till att det anordnades
en franskklass. Så jag läste det från tredje klass i
grundskolan, berättar Duvallon.
— Och jag började med franska på högstadiet i
Seinäjoki. Vi hade en väldigt bra lärare och när jag
sedan under gymasietiden tillbringade några veckor
i en fransk familj var jag helt såld! förklarar Kuningas.
— Redan som tonåring blev jag intresserad av
fransk kultur. Så jag läste franska på det finska högstadiet
i Baggböle, förtäljer Veivo.
Att de en dag skulle komma att undervisa i finska
i Frankrike, trodde kanske inte någon av dem då. Men
så blev det och faktum är att finskundervisningen har
en lång tradition i Frankrike.
— På INALCO, där jag undervisar, inrättades lärostolen
i finska redan 1931. Den första innehavaren
var franske lingvisten Aurélien Sauvageot, som utöver
finska även bland annat behärskade ungerska, berättar
Outi Duvallon.
Två Sorbonne
Finska har också undervisats vid anrika Sorbonne sedan
60-talet. Men när vi numera talar om Sorbonne,
så handlar det alltså om två universitet...
— Utan att gå in på detaljer, kan man säga att Sorbonne
delades i två i kölvattnet efter studentrevolten
1968, förklarar Harri Veivo.
Johanna Kuningas har erfarenhet av undervisning
vid samtliga dessa tre lärosäten, plus från Finlandsinstitutet
i Paris.
Hon är fil dr i allmän språkvetenskap vid Helsingfors
universitet och har dessutom en examen från
INALCO, där hon särskilt ägnat sig åt berberspråket
kabyliska.
Så vi frågar henne; Om Monsieur eller Madame
eller Mademoiselle Dupont vill lära sig finska i Paris,
vart vänder de sig då?
— Vill man gå en kvällskurs, efter arbetet, så tycker
jag Finlandsinstitutet är lämpligast, svarar hon och
fortsätter:
— Är man exempelvis en ung student så kan det
vara idé att läsa finska som biämne vid något av Sorbonne-
universiteten.
— För den som vill lägga ner mer arbete, går det att
på INALCO läsa till magister och även doktor.
Finsk-fransk avhandling
Outi Duvallon är fil dr vid Ècole pratique des hautes
études i Paris.
— Jag disputerade 2002 och doktorandstudierna
tog plats såväl i Helsingfors som i Paris. Avhandlingen,
som lades fram i Paris, handlade enkelt uttryckt om
pronomina i bägge talspråken.
Sedan 2006 är hon fast anställd universitetslektor
vid INALCO, vilket grundades 1795 och utläses Institut
National des Langues et Civilisations Orientales
(Nationella Institutet för Orientaliska Språk och Civilisationer).
— Namnet kommer sig av att man härifrån efter franska revolutionen sände diplomater österut.
Numera finns här också en institution för centraloch
östeuropeiska språk och det är under den finskan
sorterar.
— Vi brukar ha mellan 10 och 15 nybörjare varje
hösttermin. Tredje året är de bara några få och detsamma
gäller magisternivån.
— I fjol hade vi en elev som doktorerade här på en
avhandling om finska och estniska novellprocesser,
berättar Duvallon.
Litteraturvetare
Harri Veivo doktorerade vid Helsingfors universitet
2001 inom ämnet allmän litteraturvetenskap och är
docent i ämnet vid sagda universitet. Han är specialiserad
på fransk litteratur och innehar alltså sedan
2010 gästprofessuren i finska vid Université Sorbonne
Nouvelle eller Paris 3.
— Vi hade 32 nybörjare i höstas. Finskan ligger under
institutionen för allmän språkvetenskap.
— Hos oss kan studenterna läsa finska som biämne
i tre år, men just nu ser man över hela utbildningsstrukturen
och därför har vi för närvarande bara denna
första årskull.
— Första året ligger tonvikten helt på språket. Men
från andra årskursen läser studenterna även finländsk
samhällskunskap, historia och litteratur, berättar han.
Vad gäller Paris-Sorbonne, vilket anses som den
huvudsakliga arvtagaren till det gamla Sorbonne med
anor från medeltiden, är finskämnet nu under uppbyggnad.
— Vi har alltså ännu bara en första årskurs, men
strukturen här kommer mycket att likna den vid Sorbonne
3. Även här kommer man att kunna studera tre
år och mot slutet av utbildningen är finsk historia och
litteratur framträdande ämnen.
— Jag hade nästan 40 studenter som började i
höstas. Eftersom finskan tillhör institutionen för germanska
och nordiska studier behärskar en del av dem
redan exempelvis svenska eller tyska, framhåller Johanna
Kuningas.
"Lyx-studenter"
Att en fransman eller fransyska tar sig an det ryktbart
svåra finska språket, hör naturligtvis inte till vanligheterna.
Men det har sina uppenbara fördelar...
— Läser du engelska sitter du i en "amfibie-teater"
med massor av andra studenter.
— Men våra studenter på andra och tredje året åtnjuter
närmast "privatundervisning", så det är litet
lyx! påpekar Outi Duvallon och berättat att INALCOs
inriktning ligger helt på språk, samt till dessa närliggande
ämnen som kultur, handel och internationell
politik.
Harri Veivo berättar, att de flesta av hans studenter
inte har någon finländsk anknytning. Några kan
vara intresserade t ex av finsk musik eller kultur och
en del läser finska för att det är lingvistiskt intressant
i egenskap av icke-indoeuropeiskt språk.
—De studenterna brukar vara ganska skärpta...
Johanna Kuningas instämmer:
— Jag har exempelvis för närvarande inte någon
student med en finsk förälder. Det var vanligare förr.
Att finska är ett kraftprov, behöver knappast påpekas.
— Men fransmännen gillar det faktum att det är
logiskt. Och jag brukar de fem första veckorna gå igenom
det svåraste, som stadieväxlingen och partitiven
och sedan påpeka att "Tar ni er igenom detta är det
sedan inte så tufft", berättar Outi Duvallon.
— Didaktiken är väldigt viktig när man undervisar
i finska. Och CIMOs sommarkurser i Finland brukar
betyda oerhört mycket för studenterna! påpekar Johanna
Kuningas.
— Man måste som finsklärare arbeta långsiktigt
och sätta upp realistiska mål. Och det är viktigt att
redan tidigt i undervisningen låta studenterna få använda
språket, framhåller Harri Veivo.
Vad får unga fransmän och fransyskor
intresserade av finska språket?
Acatiimi passade på att fråga tre studenter som deltog i gästprofessor Harri Veivos lektion.
Clarie Ferro:
— Jag vill bli tolk och tycker om att lära
mig nya språk. Finska verkar roligare
än tyska, som var det andra möjliga
tillvalet.
— Eftersom min familj kommer från
Grekland, talar jag grekiska. Jag talar
också engelska och franska och har läst
litet italienska.
— Finska är verkligen svårt och språkljuden
låter annorlunda.
Pierre-Alain N´dri:
— Eftersom jag vill bli tolk, försöker jag
lära mig många olika språk. Jag talar
franska och engelska och har studerat
italienska.
— Finska talas bara i ett litet land, det är
annorlunda och jag tror det kan bli mig
till hjälp.
— Om det är svårt? Ja, ganska, orden
liknar ju inte dem som finns i de latinska
språken.
Kenza Cherchour:
— Engelska är mitt huvudämne och jag
ville lära mig ett nytt språk, vi fick välja
mellan tyska och finska. Jag vill lära mig
många språk och om det är ett ovanligt
sådant desto bättre.
— Det är inte många som kan finska
och det låter vackert för mig. Jag gillar
språk som har ett orginellt uttal, som
koreanskan.
— Finska är verkligen svårt eftersom
det inte påminner om något mera känt
språk. Jag hoppas lära mig det väl och
jag vill besöka Finland!
Text och foto Sören Viktorsson
- Painetussa lehdessä sivu 36
|