2/15

  • pääsivu
  • sisällys

  • Johanna Kuningas


    Harri Veivo

    Fram för finska i Frankrike

    Finska är knappast något stort ämne i Frankrike. Men på tre ansedda lärosäten i Paris kan man studera språket och finländska lärare borgar för kvaliteten.

    Rue des Bernardins, i Paris femte arrondissement, nära floden Seine. I en lärosal undervisar gästprofessor Harri Veivo en stor skara, påfallande unga fransmän och fransyskor.

    — Aujourd'hui nous allons étudier deux choses importantes (Idag ska vi lära oss två viktiga saker), förklarar han och delar ut färggranna stenciler till studenterna.

    Det ska till en början handla om kasus adessiv, och hur man använder detsamma i konstruktioner som uttrycker ägande.

    Veivo kom 2010 till Paris som gästprofessor vid Université Sorbonne Nouvelle, även känt under namnet Paris 3.

    På det andra universitetet, Paris-Sorbonne, är sedan 2014 Johanna Kuningas lektor.

    Och på språkinstitutet INALCO, som har högskolestatus, undervisar universitetslektor Outi Duvallon.

    Tidigt intresse

    Alla tre har det gemensamt, att de tidigt i livet blev förtjusta i det franska tungomålet.

    — Jag var bara nio år gammal och bodde i Hagalund, när en grupp föräldrar såg till att det anordnades en franskklass. Så jag läste det från tredje klass i grundskolan, berättar Duvallon.

    — Och jag började med franska på högstadiet i Seinäjoki. Vi hade en väldigt bra lärare och när jag sedan under gymasietiden tillbringade några veckor i en fransk familj var jag helt såld! förklarar Kuningas.

    — Redan som tonåring blev jag intresserad av fransk kultur. Så jag läste franska på det finska högstadiet i Baggböle, förtäljer Veivo.

    Att de en dag skulle komma att undervisa i finska i Frankrike, trodde kanske inte någon av dem då. Men så blev det och faktum är att finskundervisningen har en lång tradition i Frankrike.

    — På INALCO, där jag undervisar, inrättades lärostolen i finska redan 1931. Den första innehavaren var franske lingvisten Aurélien Sauvageot, som utöver finska även bland annat behärskade ungerska, berättar Outi Duvallon.

    Två Sorbonne

    Finska har också undervisats vid anrika Sorbonne sedan 60-talet. Men när vi numera talar om Sorbonne, så handlar det alltså om två universitet...

    — Utan att gå in på detaljer, kan man säga att Sorbonne delades i två i kölvattnet efter studentrevolten 1968, förklarar Harri Veivo.

    Johanna Kuningas har erfarenhet av undervisning vid samtliga dessa tre lärosäten, plus från Finlandsinstitutet i Paris.

    Hon är fil dr i allmän språkvetenskap vid Helsingfors universitet och har dessutom en examen från INALCO, där hon särskilt ägnat sig åt berberspråket kabyliska.

    Så vi frågar henne; Om Monsieur eller Madame eller Mademoiselle Dupont vill lära sig finska i Paris, vart vänder de sig då?

    — Vill man gå en kvällskurs, efter arbetet, så tycker jag Finlandsinstitutet är lämpligast, svarar hon och fortsätter:

    — Är man exempelvis en ung student så kan det vara idé att läsa finska som biämne vid något av Sorbonne- universiteten.

    — För den som vill lägga ner mer arbete, går det att på INALCO läsa till magister och även doktor.

    Finsk-fransk avhandling

    Outi Duvallon är fil dr vid Ècole pratique des hautes études i Paris.

    — Jag disputerade 2002 och doktorandstudierna tog plats såväl i Helsingfors som i Paris. Avhandlingen, som lades fram i Paris, handlade enkelt uttryckt om pronomina i bägge talspråken.

    Sedan 2006 är hon fast anställd universitetslektor vid INALCO, vilket grundades 1795 och utläses Institut National des Langues et Civilisations Orientales (Nationella Institutet för Orientaliska Språk och Civilisationer).

    — Namnet kommer sig av att man härifrån efter franska revolutionen sände diplomater österut.

    Numera finns här också en institution för centraloch östeuropeiska språk och det är under den finskan sorterar.

    — Vi brukar ha mellan 10 och 15 nybörjare varje hösttermin. Tredje året är de bara några få och detsamma gäller magisternivån.

    — I fjol hade vi en elev som doktorerade här på en avhandling om finska och estniska novellprocesser, berättar Duvallon.

    Litteraturvetare

    Harri Veivo doktorerade vid Helsingfors universitet 2001 inom ämnet allmän litteraturvetenskap och är docent i ämnet vid sagda universitet. Han är specialiserad på fransk litteratur och innehar alltså sedan 2010 gästprofessuren i finska vid Université Sorbonne Nouvelle eller Paris 3.

    — Vi hade 32 nybörjare i höstas. Finskan ligger under institutionen för allmän språkvetenskap.

    — Hos oss kan studenterna läsa finska som biämne i tre år, men just nu ser man över hela utbildningsstrukturen och därför har vi för närvarande bara denna första årskull.

    — Första året ligger tonvikten helt på språket. Men från andra årskursen läser studenterna även finländsk samhällskunskap, historia och litteratur, berättar han.

    Vad gäller Paris-Sorbonne, vilket anses som den huvudsakliga arvtagaren till det gamla Sorbonne med anor från medeltiden, är finskämnet nu under uppbyggnad.

    — Vi har alltså ännu bara en första årskurs, men strukturen här kommer mycket att likna den vid Sorbonne 3. Även här kommer man att kunna studera tre år och mot slutet av utbildningen är finsk historia och litteratur framträdande ämnen.

    — Jag hade nästan 40 studenter som började i höstas. Eftersom finskan tillhör institutionen för germanska och nordiska studier behärskar en del av dem redan exempelvis svenska eller tyska, framhåller Johanna Kuningas.

    "Lyx-studenter"

    Att en fransman eller fransyska tar sig an det ryktbart svåra finska språket, hör naturligtvis inte till vanligheterna. Men det har sina uppenbara fördelar...

    — Läser du engelska sitter du i en "amfibie-teater" med massor av andra studenter.

    — Men våra studenter på andra och tredje året åtnjuter närmast "privatundervisning", så det är litet lyx! påpekar Outi Duvallon och berättat att INALCOs inriktning ligger helt på språk, samt till dessa närliggande ämnen som kultur, handel och internationell politik.

    Harri Veivo berättar, att de flesta av hans studenter inte har någon finländsk anknytning. Några kan vara intresserade t ex av finsk musik eller kultur och en del läser finska för att det är lingvistiskt intressant i egenskap av icke-indoeuropeiskt språk.

    —De studenterna brukar vara ganska skärpta... Johanna Kuningas instämmer:

    — Jag har exempelvis för närvarande inte någon student med en finsk förälder. Det var vanligare förr.

    Att finska är ett kraftprov, behöver knappast påpekas.

    — Men fransmännen gillar det faktum att det är logiskt. Och jag brukar de fem första veckorna gå igenom det svåraste, som stadieväxlingen och partitiven och sedan påpeka att "Tar ni er igenom detta är det sedan inte så tufft", berättar Outi Duvallon.

    — Didaktiken är väldigt viktig när man undervisar i finska. Och CIMOs sommarkurser i Finland brukar betyda oerhört mycket för studenterna! påpekar Johanna Kuningas.

    — Man måste som finsklärare arbeta långsiktigt och sätta upp realistiska mål. Och det är viktigt att redan tidigt i undervisningen låta studenterna få använda språket, framhåller Harri Veivo.


    Vad får unga fransmän och fransyskor intresserade av finska språket?

    Acatiimi passade på att fråga tre studenter som deltog i gästprofessor Harri Veivos lektion.

    Clarie Ferro:

    — Jag vill bli tolk och tycker om att lära mig nya språk. Finska verkar roligare än tyska, som var det andra möjliga tillvalet.

    — Eftersom min familj kommer från Grekland, talar jag grekiska. Jag talar också engelska och franska och har läst litet italienska.

    — Finska är verkligen svårt och språkljuden låter annorlunda.

    Pierre-Alain N´dri:

    — Eftersom jag vill bli tolk, försöker jag lära mig många olika språk. Jag talar franska och engelska och har studerat italienska.

    — Finska talas bara i ett litet land, det är annorlunda och jag tror det kan bli mig till hjälp.

    — Om det är svårt? Ja, ganska, orden liknar ju inte dem som finns i de latinska språken.

    Kenza Cherchour:

    — Engelska är mitt huvudämne och jag ville lära mig ett nytt språk, vi fick välja mellan tyska och finska. Jag vill lära mig många språk och om det är ett ovanligt sådant desto bättre.

    — Det är inte många som kan finska och det låter vackert för mig. Jag gillar språk som har ett orginellt uttal, som koreanskan.

    — Finska är verkligen svårt eftersom det inte påminner om något mera känt språk. Jag hoppas lära mig det väl och jag vill besöka Finland!

    Text och foto Sören Viktorsson

    • Painetussa lehdessä sivu 36