2/15

  • pääsivu
  • sisällys
  • Det är okej att sänka min lön!

    EK har redan en tid varit tydlig med att det egentligen inte finns utrymme för löneförhöjningar i Finland. I stället förespråkar de en nollinje eller ytterst minimala förhöjningar för flera år framöver. Som ekonomiedoktor kan jag bra förstå problemet. Vad händer om jag säger okej så gör vi eller ännu bättre, när vi nu en gång är på gång, varför inte sänka lönerna litet med det samma? Allt för att Finland ska resa sig igen!

    Jag ska komma med ett ännu bättre bud. Sänk min lön fast med 5 %. I mitt fall skulle det betyda ca 200 brutto och litet mindre netto. Om Finland verkligen behöver detta kan jag komma emot med min andel. Då lyder frågan: Är EK eller egentligen alla de direktörer och andra som tycker om en nollinje verkligen redo att själva genomföra en sänkning? Om man sänker min lön ska också andra sänka sin. Kanske de själviskt tycker att andra (läs: vanliga arbetstagare) nog ska pruta på sina förmåner, samtidigt som de själva (läs: direktörerna) fortfarande förtjänar en belöning, i synnerhet då företaget börjar gå bättre på grund av sänkta löner för en del?

    En betydande sänkning kommer inte gratis. Nu gäller det att se om EK verkligen vill ha ner lönekostnaderna. Här är villkoret: Då ska alla som EK företräder komma emot och genomföra samma sänkning på högsta direktörsnivå. Naturligtvis omfattar sänkningen allt: löner, förmåner, bonus och andra incentivprogram inklusive styrelsearvoden. Uppföljningen kan bli utmanande för att se till att alla verkligen följer avtalet, men omöjligt behöver det inte vara. Det behövs bara litet kreativt tänkande.

    Uppföljningen kan ske genom två parallella system: I kollektivavtalet avtalar vi om en sänkning för vanliga dödliga och samma sänkning genomförs på direktörsnivå. Att direktörerna verkligen prutar på sina förmåner genomförs genom ett index där alla börsnoterade bolag, andra tillräckligt stora bolag, samt de högsta tjänstemännen, riksdag, regering och presidenten medräknat, räknas in. Även alla arvoden, bonus- och andra belöningsprogram räknas in. Uppföljningen av indexet ska dessutom vara i kraft längre än kollektivavtalet för att hindra att man bara skjuter på utbetalningarna av bonusar. Exakta tidgränser och detaljer kan jag överlåta åt förhandlarna. Litet förhandlingsmån kanske behövs, trots allt.

    Ett problem i den här modellen är företagare, som det går bra för. I rättvisans namn borde inte de heller ta ut högre lön även om företaget går bra. Här behövs skattelagstiftning som gör det lönsamt att fondera medel för kommande utveckling av företaget. Alternativt kan de använda medlen genast för utveckling och därigenom stimulera ekonomin, även detta med uppmuntrande skattelagstiftning. Med andra ord vinsten i företaget används till forskning, utvecklig eller expansion av företaget. Notera dock att det föreslagna indexet gäller börsnoterade bolag, andra tillräckligt stora bolag, samt höga tjänstemän. Små bolag är exkluderade.

    Ett av motargumenten kommer förstås att vara att direktörerna trots allt behöver stimulerande och motiverande program. Precis som Talvivaaras direktör behövde sin belöning för att stå ut och Fortums styrelsemedlemmar bör motiveras. Argumentationen fortsätter med att det naturligtvis är i Finlands intresse att belöna dessa nyckelpersoner, bla, bla, bla. Suck! Slutsatsen vid en dylik argumentation är att det är okej bara om någon annan betalar sänkningen. Det är okej för EK med lönesänkning om arbetstagarna står för sänkningen. Intressant blir i så fall varför jag inte behöver någon stimulans och belöning.

    Så hur är det EK? Är ni verkligen redo att sänka på era egna förmåner? Menar ni allvar med att få ner kostnaderna eller är ni bara ute för att peka finger, sänka lönerna för andra, samtidigt som era egna representanter kammar hem fina bonusar, arvoden och har råd att gå i pension redan vid ca 60 års ålder? Jag menar allvar. Ni kan sänka min lön om ni sänker era totala förmåner med minst lika mycket och dessutom håller ert ord. Då är det okej att sänka min lön också.

    Åke Finne
    Skribenten är agronom, ekonomie doktor och lektor i marknadsföring vid Hanken

    • Painetussa lehdessä sivu 16