ACATIIMI 2/08 tulosta | sulje ikkuna

Undervisning – forskning – erfarenhet – uppskattning

Orden i rubriken förekommer ofta i våra diskussioner i universitets- och fackföreningssammanhang. Vi diskuterar eller rentav kivas om vilken uppgift - undervisningen eller forskningen – som borde väcka mest uppskattning. Med våra val visar vi inom vilket område vid universitetet det i dagens läge är lönsamt att meritera sig.

Universitetets mest centrala uppgifter, undervisningen och forskningen, står i nära samband med varandra, och i en idealsituation har varje lärare och forskare som uppgift att både undervisa och forska. I praktiken verkar detta dock inte alltid vara möjligt. Då forskningen inte av hävd tillhörde en lektors befattningsbeskrivning, måste lektorerna tidigare syssla med forskning på sin fritid. Detta förfaringssätt verkar gälla även i dag. Det är fortfarande svårt för en lektor att i sin arbetsplan på 1600 timmar reservera tid för forskning, även om det finns både vilja och kompetens. Någon måste sköta undervisningen, och eftersom det finns för få lärare har institutionerna inte råd att låta lektorerna använda hälften eller ens en fjärdedel av sin arbetstid till forskning.

Erfarenhet och uppskattning hänger ihop ungefär på samma sätt som undervisning och forskning. När ett universitet söker en erfaren lektor som uppfyller alla behörighetskriterier väger forskningsmeriterna ofta tyngre än den sökandes erfarenhet och förtjänster inom undervisning, fastän ett framgångsrikt skötande av tjänsten egentligen förutsätter bådadera.

Erfarenhet är ett centralt kriterium även i NLS när det gäller att beskriva kravnivån i undervisningsbetonade uppgifter. När man i dessa förflyttar sig från en nivå till en annan konstaterar beskrivningen av kravnivåerna bl.a. följande: nivå 5: ansvaret och självständigheten i undervisningsuppgifterna ökar; nivå 6: större krav på erfarenhet. Lektorerna är professionella och engagerade i undervisningen och dess utvecklande oberoende av om universitetet anser undervisningen vara viktig eller ej. Vid många små institutioner bär en lektor helhetsansvaret för undervisningsplanerna och deras utveckling på lång sikt, samt för handledning av lärdomsproven. Denna erfarenhet och motsvarande kunnande måste synas även i lönesättningen. Arbetsgivarens beslut gällande lektorns kravnivå är dock ofta sådant att den erfarenhet som besättandet av tjänsten en gång förutsatte inte längre är värd någonting. Med andra ord syns bristen på uppskattning för undervisning direkt i lektorns lön. Detta tillämpningsproblem i NLS är ett av de främsta som måste åtgärdas.

Om universitetet uppskattar endast forskningspoäng och –alster blir studenterna, framtidens forskare, bortglömda och får således inte den handledning och undervisning som behövs för att utbilda en ny universitetsgeneration. Det är inte länge sedan t.o.m. undervisningsministeriet uttryckte sin oro för undervisningens kvalitet vid universiteten. Nu är man orolig bara för kvalitetssystemen, inte för ifall det finns resurser att ge tillräcklig handledning och undervisning. Visserligen skymtar antalet studenter per lärare då och då i undervisningsministeriets plan för utveckling av undervisning och forskning, men ända till fördelning av resurserna bär beslutsfattarnas minne i detta fall inte. Pengar delas ut allt mera på marknadskrafternas villkor och i form av konkurrenssatt forskningsfinansiering, medan undervisningsresurserna blir allt knappare.

Bristen på uppskattning av undervisningen syns inte bara i lektorns lönekvitto utan i det ekonomiska trångmål som hela institutioner befinner sig i. Jag har själv vittnat om hur en institution med hyfsad ekonomi som har visat vilja för förändringar, förnyat sina strukturer och gjort ett gott arbete inom både forskning och undervisning (det heter numera visat resultat) på en natt har hamnat i kris bara därför att universitetet har beslutat att ändra på den interna resursutdelningen på så sätt att priset för magisterexamina har sjunkit drastiskt. Således uppskattas inte ens magisterexamina längre, för att nu inte tala om den övriga undervisningen.

Uppskattning av erfarenhet och undervisningsmeriter i lönebedömningar på så sätt som löneavtalet avsett och en höjning av undervisningens kvalitet är saker som skulle berätta om en verklig uppskattning av undervisningen.


Tuula Hirvonen

Ordförande
Universitetslektorernas förbund


ACATIIMI 2/08 tulosta | sulje ikkuna