Undervisning – forskning –
erfarenhet – uppskattning
Orden i rubriken förekommer ofta i våra diskussioner
i universitets- och fackföreningssammanhang.
Vi diskuterar eller rentav kivas om vilken
uppgift - undervisningen eller forskningen –
som borde väcka mest uppskattning. Med våra
val visar vi inom vilket område vid universitetet
det i dagens läge är lönsamt att meritera sig.
Universitetets mest centrala uppgifter, undervisningen
och forskningen, står i nära samband
med varandra, och i en idealsituation har varje
lärare och forskare som uppgift att både undervisa
och forska. I praktiken verkar detta dock
inte alltid vara möjligt. Då forskningen inte av
hävd tillhörde en lektors befattningsbeskrivning,
måste lektorerna tidigare syssla med forskning
på sin fritid. Detta förfaringssätt verkar gälla
även i dag. Det är fortfarande svårt för en lektor
att i sin arbetsplan på 1600 timmar reservera tid
för forskning, även om det finns både vilja och
kompetens. Någon måste sköta undervisningen,
och eftersom det finns för få lärare har institutionerna
inte råd att låta lektorerna använda hälften
eller ens en fjärdedel av sin arbetstid till
forskning.
Erfarenhet och uppskattning hänger ihop ungefär
på samma sätt som undervisning och forskning.
När ett universitet söker en erfaren lektor
som uppfyller alla behörighetskriterier väger
forskningsmeriterna ofta tyngre än den sökandes
erfarenhet och förtjänster inom undervisning,
fastän ett framgångsrikt skötande av tjänsten
egentligen förutsätter bådadera.
Erfarenhet är ett centralt kriterium även i
NLS när det gäller att beskriva kravnivån i undervisningsbetonade
uppgifter. När man i dessa
förflyttar sig från en nivå till en annan konstaterar
beskrivningen av kravnivåerna bl.a. följande:
nivå 5: ansvaret och självständigheten i undervisningsuppgifterna
ökar; nivå 6: större krav
på erfarenhet. Lektorerna är professionella och
engagerade i undervisningen och dess utvecklande
oberoende av om universitetet anser undervisningen
vara viktig eller ej. Vid många små institutioner
bär en lektor helhetsansvaret för undervisningsplanerna
och deras utveckling på lång
sikt, samt för handledning av lärdomsproven.
Denna erfarenhet och motsvarande kunnande
måste synas även i lönesättningen. Arbetsgivarens
beslut gällande lektorns kravnivå är dock
ofta sådant att den erfarenhet som besättandet
av tjänsten en gång förutsatte inte längre är värd
någonting. Med andra ord syns bristen på uppskattning
för undervisning direkt i lektorns lön.
Detta tillämpningsproblem i NLS är ett av de
främsta som måste åtgärdas.
Om universitetet uppskattar endast forskningspoäng
och –alster blir studenterna, framtidens
forskare, bortglömda och får således inte
den handledning och undervisning som behövs
för att utbilda en ny universitetsgeneration. Det
är inte länge sedan t.o.m. undervisningsministeriet
uttryckte sin oro för undervisningens kvalitet
vid universiteten. Nu är man orolig bara för
kvalitetssystemen, inte för ifall det finns resurser
att ge tillräcklig handledning och undervisning.
Visserligen skymtar antalet studenter per
lärare då och då i undervisningsministeriets plan
för utveckling av undervisning och forskning,
men ända till fördelning av resurserna bär beslutsfattarnas
minne i detta fall inte. Pengar delas
ut allt mera på marknadskrafternas villkor
och i form av konkurrenssatt forskningsfinansiering,
medan undervisningsresurserna blir allt
knappare.
Bristen på uppskattning av undervisningen
syns inte bara i lektorns lönekvitto utan i det
ekonomiska trångmål som hela institutioner
befinner sig i. Jag har själv vittnat om hur en institution
med hyfsad ekonomi som har visat vilja
för förändringar, förnyat sina strukturer och
gjort ett gott arbete inom både forskning och
undervisning (det heter numera visat resultat)
på en natt har hamnat i kris bara därför att universitetet
har beslutat att ändra på den interna
resursutdelningen på så sätt att priset för magisterexamina
har sjunkit drastiskt. Således uppskattas
inte ens magisterexamina längre, för att
nu inte tala om den övriga undervisningen.
Uppskattning av erfarenhet och undervisningsmeriter
i lönebedömningar på så sätt som
löneavtalet avsett och en höjning av undervisningens
kvalitet är saker som skulle berätta om
en verklig uppskattning av undervisningen.
Tuula Hirvonen
Ordförande
Universitetslektorernas förbund
|