Ändringar i
professorns arbete

Universitetens ökade betydelse som en del av det nationella innovationssystemet satte igång en kommersialiseringsutveckling vid universiteten. Detta har också inneburit ett ökat antal uppgifter för universiteten och professorerna. Att skaffa extern finansiering och att delta i administrationen utgör numera en avsevärd del av det dagliga arbetet. Den nyss genomförda medlemsenkäten visade att professorernas arbetstid i genomsnitt omfattar drygt 2200 timmar på årsnivå.

Förutom basfinansieringen mottar universiteten även externa medel, vilkas andel i detta nu utgör en dryg tredjedel av den totala budgeten. Över nittio procent av den externa finansieringen är offentliga medel. I fråga om forskning har universiteten blivit olika ministeriers och offentliga organisationers underleverantörer.

Fastän den privata finansieringens andel av forsknings- och utvecklingsmedlen är klart mindre än tio procent, verkar just de privata finansiärernas rättigheter nu ha blivit det största bekymret. Finansiären eller beställaren förutsätter ofta att det skall vara universitetet som har upphovsmannarätten och axlar rollen som avtalspartner.

Enligt lagen om rätt till arbetstagares uppfinningar hör den upphovsmannarätt som uppstår inom ramen för ett arbetsförhållande oftast till arbetsgivaren. Ett undantag till detta utgörs uttryckligen av universitetsforskarna. Utgångspunkten är att det är universitetsforskaren som har rätten till en uppfinning som tillkommit inom ramen för forskarens arbets- eller tjänsteförhållande. Strävan att förändra universitetsforskarens upphovsmannarättsliga ställning dök upp igen då handels- och industriministeriet i slutet av förra året tillsatte en arbetsgrupp för att utreda bruket av de uppfinningar som har gjorts vid universiteten. Arbetsgruppen har visat stor iver att i avsevärd grad försvaga universitetsforskarnas rättsliga ställning när det gäller de uppfinningar som de gjort inom ramen för sitt arbets- eller tjänsteförhållande. När arbetsgruppen skall framlägga sitt förslag senare i vår, är det önskvärt att den nya lagen inte kommer att stjälpa den positiva utveckling som hittills har varit synlig i det kommersiella bruket av forskningsrönen.

Undervisningsministeriet har tillsatt en utredningsman för att klargöra om upphovsmannarätten i anslutning till arbets- och tjänsteförhållande borde förändras. I fall den upphovsmannarättsliga ställningen verkligen förändras kan detta ha följder även för universiteten. Professorsförbundet anser det dock inte vara nödvändigt att genom lagstiftning försvaga arbetstagarens eller tjänstemannens rättsliga ställning och samtidigt förstärka arbetsgivarens rättigheter.

Redan nu händer det att såväl uppfinnarens som upphovsmannens rättigheter enligt avtal överlåts till arbetsgivaren. Förbundet har i olika sammanhang betonat betydelsen av denna avtalsverksamhet.

Både det kommersiella bruket av forskningsrönen och konkurrensen på fortbildningsmarknaden förutsätter att universitetens rättsförmåga och deras möjlighet till självständig ekonomiförvaltning skall ökas inom lagstiftningen.

I synnerhet de statliga arbetsgivarna har konstaterat att de som verkar inom expert- och ledningsuppgifter vid universiteten har en icke-konkurrenskraftig avlöning. Denna utgör en svag utgångspunkt för anskaffande av extern finansiering men är också ett hot mot universitetens strävanden att hålla sin verksamhet på internationellt hög nivå. Ett flertal universitet har ansett det vara nödvändigt att uppmuntra anskaffandet av extern finansiering och skapat regler för projektledararvoden i anslutning till detta.

Den nyss genomförda förhandlingsrundan gällande justeringsmånen påvisade att AKAVA-OS och somliga universitet faktiskt har beredskap att förbätt-ra konkurrenskraften för avlöningen inom expert- och ledaruppgifter, medan undervisningsministeriet och några andra likasinnade inte verkar ha tillräckligt intresse för detta ens på medellång sikt. Arbetsgivarparten ansåg att det inte uppstod något förhandlingsresultat eftersom AKAVA-OS krävde högre löneklasser för lärare än tidigare, och att behandlingen av sådana här frågor egentligen skall ske inom ramen för de underhandlingar som förs kring de nya avlöningssys- temen. Arbetsgivarparten är således inte villig att utveckla det nuvarande systemet i en riktning som skulle möjliggöra en övergång till ett nytt avlöningssystem åtminstone för professorernas del.

Det finns många faktorer som inom de närmaste åren kommer att medföra förändringar i professorernas arbetsvillkor och arbetsmiljö. Bland dessa må nämnas behövliga ändringar i universitetens juridiska ställning, en ändrad modell för resultatstyrning under nästa avtalsperiod, erkännandet av universitetens specialställning i form av räkenskapsverk, utvecklandet av avlöningssystemet och avlöningsstrukturen, placeringen i löneklasserna samt lösningen av pensionsproblemet m.a.o. pensionsåldern och de tjänsteår som kall medräknas i pensionen.

I ovannämnda och i motsvarande frågor behöver professorerna en organiserad verksamhet, som blir möjlig endast genom förbundet. Behovet av ökad kollektiv bevakning av professorernas intressen blir allt större.

Juhani Keinonen
ordförande
Professorsförbundet

(painetun lehden s. 4)