Intresset för Finland och finska språket kommer även framgent att vara högt i Polen, säger gästlektor Sirkka Ojaniemi och gästprofessor Mika Hallila.

Stort intresse för finska vid polska universitet

Omkring 200 unga polacker söker årligen till de 30 platserna för att läsa finska vid Warszawas universitet. Från år 2007 erbjuds finska som huvudämne och sedan tre år tillbaka finns här nu också en finsk gästprofessor.

Warszawas universitets nya byggnad för lingvistik på Dobra-gatan i stadsdelen Powisle, nere vid floden Vistula, är en ljus och spatiös skapelse, belägen mitt emot universitetets bibliotek.

Här träffar vi Sirkka Ojaniemi och Mika Hallila — hon en ytterst rutinerad lektor vad gäller Polen och han på sin andra period som gästprofessor i landet.

Vår intervju tar plats på "Katedra Hungarystyki", det vill säga instituionen för ungerska studier dit även finskan hör.

— Från 2007 har finska undervisats som huvudämne här. Dock har det redan från 60-talet sänts lektorer hit från Finland och finska har då undervisats som ett enskilt ämne, förklarar gästlektor Sirkka Ojaniemi.

Det finska studieprogrammets status höjdes ytterligare markant år 2013, då den första gästprofessuren i Finlands litteratur och kultur inrättades vid Warszawas universitet.

— Våra första magisterstuderande tog examen våren 2013 och på hösten samma år rekryterades de första doktoranderna, berättar gästprofessor Mika Hallila som gör sin andra period här i Warszawa och vars förordnande går ut 2018.

Finska på tre universitet

Att intresset för Finland och finska språket är stort i Polen går inte att ta miste på. Förutom i Warszawa och Poznan kan man sedan 2015 även studera finska vid universitetet i Gdansk.

— Men det är hittills bara Warszawa och Poznan som erbjuder magisternivån och doktorandstudier, fastslår Sirkka Ojaniemi och pekar på en praktisk skillnad mellan de båda lärosätena:

— Vi avviker i motsats till Poznan från Bolognamodellen i så måtto att grundstudierna hos oss tar fyra år och magisterstudierna ett och ett halvt. Huvudanledningen till detta är att såväl finska som ungerska anses vara så pass krävande språk att det tar runt fyra år att nå upp till önskvärd nivå.

Sirkka Ojaniemi kom till Warszawas universitet år 2012. Såväl hennes egna studier som påföljande universitetslärargärning är intimt förknippad med länderna i Östersjöområdet.

— Jag är fil kand vid Tammerfors universitet, med huvudinriktning på slaviska språk. Som student läste jag polska i Poznan på 70-talets slut och ryska i Moskva i början av 80-talet.

— Därefter har jag bland annat undervisat i Leningrad, sedermera Sankt Petersburg, samt i Warszawa och Poznan och även i Vilnius.

Litteraturforskare

Mika Hallila är fil dr i litteraturvetenskap vid dåvarande universitetet i Joensuu och har bl a tjänstgjort som tidsbestämd professor i nämnda disciplin vid universiteten i Joensuu samt sedermera Jyväskylä.

— När jag såg att den här nya tjänsten utlysts i Warszawa och att man sökte just en litteraturforskare blev jag genast mycket intresserad. Jag hade inte särskilt mycket utlandserfarenhet, men tycker att internationaliseringen är viktig i mitt yrke.

Finska är, som redan antytts, ett populärt studieämne i Polen. Till de 30 platserna för nybörjare innevarande höst vid Warszawas universitet hade man runt 200 sökande. Intagningen sker uteslutande på gymnasiebetygen.

En markant skillnad mot våra högre lärosäten i Norden är den åldersmässiga homogeniteten i polska universitetsklasser. Som regel kommer de studerande direkt från gymnasiet.

— De "äldsta" nybörjareleverna vi haft här har varit litet över 20 år gamla. Då har de ofta först studerat något annat ämne, förklarar Sirkka Ojaniemi.

Mycket lärarkontakt

Typiskt för Polen är också att studierna är mer schemabudna än i Finland och därmed erbjuder mycket lärarkontakt, framhåller Mika Hallila och fortsätter:

— Man har i Polen heller inte sidoämnen i vår bemärkelse, utan studerar du finska här förväntas det ta nästan all din tid. De finskstuderande läser dock obligatoriskt litet ungerska eller estniska under tredje och fjärde läsåret

Gästlektor Ojaniemi undervisar i finska språket på grundnivån och hennes pensum är 12—14 timmar i veckan, mottagning inkluderad.

— Det är en överenskommelse mellan CIMO och universitetet här. En polsk lektor undervisar normalt 18 timmar, eller 12 timmar i veckan om han eller hon är doktor.

— Till de kurser jag för närvarande undervisar hör exempelvis finsk grammatik och hörförståelse samt text och skrivövning.

Hög språknivå

Gästprofessor Hallila möter de studerande normalt först på magisternivån. Då är deras språkfärdighet så god att undervisningen sker på finska.

— Till stor del försigår undervisningen på finska redan från andra året, inflikar Sirkka Ojaniemi.

Mika Hallilas pensum är 6—8 timmar per vecka och innefattar allt från Pro gradu-seminarier till föreläsningar om finländsk litteratur samt samhälleliga företeelser i dagens Finland.

— En väsentlig del utgörs av forsknings- och doktorandseminarier. Därtill kommer min egen forskning.

Till gästprofessor Hallilas aktuella forskningsprojekt hör tobaksrökningens kulturella betydelse i modern finländsk litteratur, den klassiska romanens teori samt författaren Asko Sahlbergs produktion.

Han handleder fyra doktorander i finskspråkig litteratur. Ämnena sträcker sig allt från kvinnor i inbördeskriget, science-fiction i moderna noveller, moderna tecknade serier av kvinnor samt finsk, polsk och estnisk vänsterlyrik under den socialistiska realismens epok.

— Nyligen fick jag ytterligare en doktorand, som forskar kring dystopisk fiktion i estnisk litteratur mellan 1990 och 2015.

Såväl Sirkka Ojaniemi som Mika Hallila anser att polska studenter i gemen är flitiga och högt motiverade.

— Ur språktypologisk synvinkel ligger finskan närmare polskan än exempelvis ungerskan. Våra studenter gör som regel minst en utbytestermin i Finland och det betyder mycket för den praktiska språkfärdigheten, påpekar gästlektor Ojaniemi.

Annat system

Men visst finns det också konstigheter, utifrån betraktat, i den polska akademin.

Sirkka Ojaniemi igen:

— En sådan är att institutionen vad gäller tilldelningen av ekonomiska medel inte får poäng utifrån hur många kandidater och magistrar den producerar.

— Men åren utlandslektor har jag lärt mig att man måste acceptera det akademiska systemet i det land man verkar i.

Gästprofessor Hallila stötte på patrull när han utgick från att hans finska docentur med automatik skulle berättiga honom till professorstitel samt att handleda doktorander.

— Men så var det inte. I Polen har jag gått igenom en lång och byråkratisk process för "habilitering", det vill säga att formellt anses lika kompetent som en motsvarande polsk kollega.

Intresset för Finland och finska språket kommer även framgent att vara högt i Polen, spår våra bägge intervjupersoner. Har de då avslutningsvis något råd till Acatiimi-läsare som kan tänkas vara intresserade av att söka sig utomlands för undervisning och forskning?

— Att vara flexibel. Allt fungerar inte som hemma i Finland och man får inrikta sig på att bara försöka förändra sådant som går att påverka, svarar Sirkka Ojaniemi.

Mika Hallila nickar instämmande:

— Man måste ha förmåga att anpassa sig. Och något som också är till stor nytta är mod!

---