1/14

  • pääsivu
  • sisällys
  • Seppo Sainio
    ordförande, Förbundet för undervisningssektorn vid universiteten YLL

     

    Bildningsuniversitetet

    Övergången från julfred till arbetsfred på jobbet har gett tid att fundera på det egna arbetets innehåll och det som sagts om universitetsutbildningen. Universitetens autonomi och välskött arbete har gett upphov till flera nya analyser såsom sig bör. Bildningsuniversitetet hör till de begrepp som behöver konkretisering efter universitetsreformen, där strukturerna fick företräde.

    Den dåvarande undervisningsministern Sari Sarkomaa konstaterade i sitt svar på en interpellation gällande universitetsreformen 21.5.2008: ”Universitetet har också en djupare mening med sin existens [...] bildningsuniversitetet värnar om nationens andliga och kulturella liv. I universitetslagen står inskrivet att universiteten i enlighet med det humboldtska idealet har till uppgift att främja bildningen och medelst forskning fostra de studerande att tjäna fosterlandet och mänskligheten. Denna uppgift bara förstärks i och med den nya universitetslagen.”

    Också EVAs rapport Konsumentmedborgarna kommer från år 2010 konstaterar: ”Tidigare ville finländaren i sitt jobb kunna allt om litet. Nu tror redan hälften av människorna i arbetsför ålder att ett mångsidigt kunnande är nödvändigt. Allmänbildningens betydelse ökar.”

    Utvecklandet av universitetsväsendet har förutom på strukturella reformer fokuserats på en konkurrens om ett effektivt och resultatrikt sätt att sköta utbildningen och forskningen. Enligt Kirsi-Mari Kallio som nyligen disputerade vid Åbo universitet upplever personalen att UKM:s resultatstyrning leder till ickeändamålsenlig verksamhet såsom fabricerade resultatmätare och ökad byråkrati.

    Vad avses då med den vetenskapliga och konstnärliga bildning som universiteten enligt universitetslagen bör främja — i en tid som bl.a. präglas av prestationsmätning och effektivitet samt ett alltmer pluralistiskt samhälle?

    Det lönar sig att ständigt fundera på varför allmänbildningen har ett självvärde för människan. Samtidigt kan bildningen anses ha ett instrumentellt värde. Att i allsköns ro nagelfara vetenskapen, diskutera etik och värden, umgås internationellt, studera främmande språk — dessa och andra gärningar som stöder bildningen hjälper oss att ta ställning till nya utmaningar och det ändlösa informationsflödet.

    Alla universitetsanställda ansvarar för universitetens bildningstradition och dess vidareutveckling. Om vi vill upprätthålla bildningen bör de anställda i samarbete med universitetsledningen se till att bildningsuppgiften står inskriven i strategierna och undervisningsplanerna. Att omsätta detta i praktiken, att främja bildningen, är lärarnas och forskarnas uppgift som de sköter tillsammans med studenterna, stödda och uppmuntrade av ledningen.

    På institutionerna råder bildningens och lärdomens anda. Men vi har även fått höra tråkiga nyheter med jämna om än långa mellanrum. Vid universiteten finns fortfarande institutioner där avvikande åsikter eller kritik inte tåls. Det är komplicerat att leva i en enhet där man lever annars än man lär.

    Beträffande universitetsreformens målsättningar konstaterade minister Sarkomaa även följande: ”Vid ett gott universitet har läraren mer tid för varje student. Studenten har möjlighet att studera på heltid. Vid ett gott universitet slösar forskaren inte sin tid på att skriva ändlösa stipendieansökningar, utan personalpolitiken är långsiktig. Vid ett gott universitet har professorn tid för kärnuppgifterna: forskning och undervisning.”

    Seppo Sainio
    ordförande, Förbundet för undervisningssektorn vid universiteten YLL

    • Painetussa lehdessä sivu 5